December - julmånaden
I morse fick jag sova ut för maken och svärmodern åkte tidigt in till Umeå. Vaknade av att en blöt liten tunga slickade mig på handen som låg på täcket. Det var Elvis, den raringen, som tyckte att nu fick det vara nog med sömn för mattes del.
Idag har Oskar och Ossian namnsdag.
Oskar eller Oscar, mansnamn, från forniriska Oscur. Till keltiskan kom namnet ifrån det fornisländska Ásgeirr, som är sammansatt av orden áss som i asagudar och geirr som betyder 'spjut'. Namnet kan kanske översättas med 'gudaspjut' eller 'gudavapen'. Den västfrankiska formen av namnet är Ansgar.
Namnet blev först populärt tack vare Ossians sånger. Oskar var ett av de allra vanligaste namnen bland nyfödda pojkar i Sverige kring millennieskiftet. Populariteten steg snabbt under 1990-talet. Förra gången Oskarr var ett modenamn var kring förra sekelskiftet. Namnet togs in i den svenska almanackan 1812 för att hedra Oscar Bernadotte, sedermera Oscar I.
Den 31 december 2005 fanns totalt 65 067 personer i Sverige med namnet Oskar varav 28 690 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 1 934 pojkar namnet, varav 1 042 fick det som tilltalsnamn.
Jaha...och hur har dagen varit? Ska jag vara riktigt ärlig så har jag haft mycket värk i kroppen. Jag har det ibland p.g.a. min skada samt för att jag har psoriasisartrit. Är ingen storförbrukare av piller, men idag hade jag inget val. Elvis, katterna och jag började dagen med att sitta i soffan och fika samt lyssna på julmusik. Det var verkligen balsam för själen.
Hade tänkt börja måla lister och foder. De är laserade i ljusbrunt och jag gillar inte det. De ska bli vita. Men värken gjorde att jag sköt på det till en annan dag. Det får bli på onsdag för jag ska till Umeå i morgon för att köpa litet julklappar och göra några andra ärenden. Jag får sällskap hem av maken. Det blir rätt sent så vi äter nog middag där inne.
Elvis och jag tog en promenad i slasket. Det är tö nu och jag hoppas verkligen att det ska bli litet kallare i morgon så att inte snön försvinner. Men de har ju lovat att det ska bli det och här ska det visst bli klart och litet solsken. Det låter ju bra.
Dammsugaren åkte också fram. Det är märkligt vad det blir tussigt på golvet! Kan det bero på att vi har 2 katter och en hund, tro? :)) Men de är ljuvliga så det gör inget. Passade också på att ringa en del vänner och fick också samtal. Det är trevligt. Man ska trampa upp vänskapens stig. Annars växer den igen.
Jag övade också på en sångerna som vi ska sjunga på julkonserten. Det räcker inte med att bara öva när vi har körövning.
Maken kom, som vanligt, hem strax efter halv 7. Vi har alltid mycket att prata om så det blir långa sessioner vid matbordet.
När samtalen var uttömda så såg vi Mankells film, som vi hade spelat in från lördagen. Den var spännande.
Nu så säger jag god natt till mina vänner ute i cyberrymden.
Var rädda om varandra och tänk på det där jag sa om vänskapen!
Varmgo´hjärtekramen från Stintan.
