Elvis´ eskapader
Vi har en underbar liten hund som heter Elvis. Eftersom jag är hemma på dagarna så är han "min" hund. Han är en väldigt lydig hund och beter sig alltid så bra i alla situationer. Han är jättesnäll mot våra fyra birmor och har respekt för dem. Han skäller aldrig när det kommer någon och han sitter snällt och väntar tills de hälsar på honom. I kontakten med barnbarnen så är han mjuk och fin. Han hoppar aldrig på dem och går undan om det blir för stojigt. När jag är ute med honom så kommer han alltid på inkallning. Han klarar bra att vara ensam hemma och pockar aldrig på att få följa med när jag har sagt: "Nu ska matte gå bort ett tag. Du får stanna hemma". Då lägger han sig på mattan eller i soffan i vardagsrummet och följer inte ens med till dörren. Han är ett underbart sällskap både inne och ute och tar mig med på promenader i skog och mark. Med andra ord så är han en toppenhund! Han har allt en hundägare kan önska sig. Man har då aldrig tråkigt om man har en hund.
Nyklippt Elvis
I morse så började han plötsligt att hulka. Han höll till på vardagsrumsmattan, som är en rya. Jag ville ju inte att han skulle kräkas på den så jag släppte ut honom på baksidan. Vi brukar släppa ut honom där så han kan kissa på buskarna. Det kom upp litet kräks och han gick och kissade. So far so good.
När jag så kallade på honom tittade han bara på mig och jag ger mig sjutton på att han skrattade.
<------------- önsketänkande
Där stod jag på altanen i bara nattlinnet och kusten var klar! Klart han visste att jag inte skulle ränna efter honom i bara nattsärken! In det bar bland grannens vinbärsbuskar och där blev det visste en liten skvätt till. Förfärad stod jag där och tittade på genom fönstret på altandörren. Vidare, vidare! Plötsligt fick jag se honom sätta sig på huk. Bevare mig väl!
Nu skulle han bajsa också! 
Hoppas att inte Maggan såg det! Jag får smyga dit när det har blivit mörkt och ta upp det.
Jag måste nog börja med litet mer dressyr. Eller vad sägs om detta?
När jag såg att han var klar så ropade jag igen. Men icke! Frihetens klocka hade klämtat så det bar iväg litet längre bort, runt hörnet på grannens häck mot gatan. Men det gick bara några sekunder så kom han springandes i full kareta. Öronen flaxade runt huvudet på honom. Han blev nog litet skraj ändå när han var för långt hemifrån. Kanske kom han på att han var olydig.
Ja, vad säger man? Jo, man berömmer honom så klart för att han kom hem och ger honom en godis. 
Det ska ju vara kul att vara hemma hos matte. Det lönar sig inte att banna. Jag tänkte säga skälla, men det är ju det som hundar gör. 
Men jag måste revidera min uppfattning nu och säga att han nästan alltid lyder mig.
Elvis blir tvättad av Clintan, en av våra fyra birmor. De två åker i samma bur i bilen.
Tänd ett ljus i höstmörkret! 
Ha det nu så bra och en kram till dig! 
"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor
