la dolce vita

Till mina vänner som följer min blogg

Gå in på adressen nedan till YOUTube!



http://www.youtube.com/watch?v=m-NLxBX9Rbs

Vad är en vänskap? Kan den förklaras,
Blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det, vet det
Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamma
Vi vet det båda,
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

(musik: Joseph Haydn, Svensk text: Emma Kjerlander)

När du äntligen tillåter dig
att lita på glädjen
och omfamna den,
då ska du upptäcka
att du dansar med allt.

**************************************************
Det är inte jag på bilden men jag har en likadan dräkt, som jag själv har sytt: Bjärtrådräkten.

Om jag för en sista dag
på jorden skulle tvingas välja
de syner jag helst vill uppleva,
de ljud jag vill höra,
de dofter jag vill känna,
-
då tror jag, att jag skulle välja detta:
den klara, överjordiska sången från en sparv
som sjunger i gryningen;

doften av tallar i middagshettan,
de ensamma ropen från kanadagäss,
synen av en trollslända som blänker i solskenet,
lätet från en trast långt borta i den
mörknande skogen i kvällningen, och
-
kanske den mest upplyftande och gripande av alla syner
-
ett cumulusmoln som fridfullt, likt en vit
katedral, flyter fram på den blåa himlen.



**********************************************

Vilka blir dina val, min kära vän?

Vi har en mycket aktiv musik - och teaterförening här i Robertsfors. De tar alltid hem bra föreställningar. Vi brukar gå på allt som ges. Priset är lägre här än inne i Umeå för de får subvention.

Ikväll ska vi se Sockerdagar som ges av Teater Västernorrland.

Så här står det i recensionerna his nummer.se:

"Vad drömmer vi om och varför? I Martin Lindbergs Sockerdagar dröms dansbandskompade drömmar om att kamma hem storvinsten. Teater Västernorrland diskuterar vad som är värt att kämpa för och vad som inte är det.


Dansbandsmusiken flödar när Martin Lindbergs nya pjäs Sockerdagar har urpremiär. Här möter vi människor långt ner i samhällshierarkin vars drömmar om lycka färgats av dansbandlåtarnas retorik. Hoppet är att kamma hem storvinsten som ska förändra allt, den mediestyrda dröm som för stora grupper har ersatt traditionella vägar till förändring, till exempel arbete, utbildning, ideologier och facklig eller politisk kamp.

På scenen finns Pierre (Iso Porovic), Börje (Ingmar Virta), Britt-Marie (Gisela Nilsson), Lenita (Helena Svartling) och Anna (Marie-Thérése Sarrazin) och några trälådor med texten "Gottegrisen".
"Välkomna till informationsmötet", säger de och handhälsar på publiken. Mötet ska handla om hur det egentligen gick till när de fick polisen efter sig. Det går ju så många rykten. Och på förekommen anledning bedyrar Anna att hon inte har försökt mörda sin granne.

Alla jobbar de på godisfabriken Gottegrisen utom Lenita som sitter i kassan på Konsum. De brukar fara på dans tillsammans. En kväll säger Lenita att hon kan kommunicera med hästar och känner hur de mår. Börje som är spelare får för sig att de ska bilda ett spelbolag. Om Lenita kollar hur hästarna mår kan de lämna in en tipsrad som ger dem storkovan. De lyckas och får en vinnande rad, men misslyckas ändå eftersom Börje låtit bli att lämna in bongen. Han är spelmissbrukare och tog insatsen till sin nätpoker.

Handlingen berättas i korta snabba scener. De fyra skådespelarna gör alla biroller, byter karaktär inför publik, ibland under protest.
När karaktärerna går in i sina drömmar avbryts berättelsen av extatiska dans- och musikscener med stora flimrande videoprojektioner i fonden. Koreografin går i styrdansstil och drömmarna hämtas från dansbandsmusikens sångtexter.

Föreställningen är fruktansvärt rolig, folklig och träffar rakt i solar plexus. Den visar hur det vi drömmer om påverkas av innehållet i de medier vi konsumerar och diskuterar vad som är värt att kämpa för och vad som inte är det.


***********************************************************

Jaa..det blir något roligt att se fram emot det!

Önskar er alla en riktigt trevlig fredagskväll!

Det var en svensk man som var på resa till Turkiet ett turkiskt flygplan. Han var inte vidare flygvan.

När de hade rest i ungefär 2 timmar så måste han gå på toaletten och göra nr.2. Så han satte sig ner och uträttade sina behov.

På sidan om toalettsitsen så fanns det en spak som han trodde att han skulle dra i för att kunna spola. Så han drog i den och det blev helt svart för ögonen på honom. Han svimmade alltså.

När han hade kvicknat till så kollade han mellan benen och såg att det fortfarande inte var spolat så han drog i spaken en gång till och samma sak hände: han tuppade av.

Omtumlad och med fruktansvärd värk mellan benen så drog han på sig byxorna och ringde på flygvärdinnan. Han ville ju inte lämna ospolat efter sig på toan.

Hon kom och han frågade hur man skulle spola och då visade hon honom. Och det var definitivt inte den spak han dragit i.

På knagglig engelska frågade han vad det där var för spak och då svarade hon leende: "It's an electrical tampong remover"

Ska du vaccinera dig?




Rekommenderar en sådan där hopfällbar stol där man kan sätta något att dricka i armstödet.

Ha en fin lördagskväll!

Det här med teamwork gäller inte bara människor.
I förrgår hade jag lagt fram frusna kalvkotletter på tining.
De låg på diskbänken i en fryspåse.

Jag satt här vid datorn i mitt rum och surfade när jag plötsligt hörde ett dunsande ljud från köket. Tänkte: "Det är nog Elvis som slänger omkring med sitt ben".
Så jag fortsatte med mitt. Det var tyst en stund men sedan började ett liksom knackande ljud. Så blev det tyst igen en stund. Men efter ett tag började det igen.

Då var jag tvungen att gå dit för att se vad som hände. Och där stod Stintan och Elvis och såg väldigt skamsna och ertappade ut.

Stintan hade så klart hoppat upp på diskbänken och dragit ner påsen och Elvis hade burit iväg med den till vardagsrumsmattan. Sedan hade de båda försökt att få bort plasten för att få sig ett riktigt kalas. De hade tappat ner påsen gång på gång. Därav det knackande ljudet. Dunsen uppstod så klart när Stintan släppte ner påsen på golvet.

Hur roligt det än såg ut så måste jag ju banna dem och säga fy och ta bort påsen. De pep iväg åt var sitt håll.

Clintan var ute och ville i samma veva komma in och han kände att något var i görningen så han klättrade till platån högst upp i klätterställningen. Den går från golv till tak.

Haha.. så de kan de små liven!

Katterna tycker inte om kött som är tillagat, men Elvis fick litet kalvkotlett, sås och potatis. Om han fick skulle han bara äta människomat.