la dolce vita

Denna dikt tillägnade jag min mamma

på hennes dödsbädd och läste på begravningen.

Tack mamma!

Din sista morgon på jorden

Vår herre log mot dig
denna Din sista morgon
på jorden

Solens strålar flödade 
från den klarblå sommarhimlen
Fågelsången ljöd vackert
bland trädkronorna utanför

Det fladdrade till i gardinen
och
gräsets friska doft
letade sig in
genom det öppna fönstret

Vår Herre log mot Dig
denna Din sista morgon på jorden

Du släppte taget 
om det jordiska livet
och
Herren fattade Din hand
och tillsammans
vandrade ni mot ljuset
in i evigheten
denna
Din sista morgon på jorden

Clintan dagen efteråt. Helt återhämtad.


Kan man säga så om en katt? Men det har verkligen hänt en hel del med honom. Jag har skrivit förut om det.

Igår så började han kraxa så. Han kräktes vitt slem och jag antog att det var ett grässtrå som satt fast långt bak i halsen. Det kan bli väldigt olyckligt när det fastnar så för gräset har vassa hullingar som biter sig fast.

Det blev inte mycket sömn för varken honom eller mig. Jag tittade till honom hela natten och klockan 05.40 vaknade jag av att det lät som om han skrek rakt ut. Stackar´n! När klockan var halv 8 så ringde jag till distriktsveterinärernas akuttelefon. Jag ringde till den så jag skulle få komma dit när de öppnar kl. 8. Och visst fick jag det. Det var bara att klä på sig och stoppa katten i buren och åka upp till Ånäset. Det är 28 km dit.

När Sara hade sövt honom honom lätt så kunde hon plocka ut ett 10 cm långt grässtrå med hullingar. Hon sa, att de aldrig kunde ta ut dem själva och att de satt fast i halsen på dem. Det här var andra gången som han satte ett grässtrå i halsen. Han fick en uppvakningsspruta och efter ett tag så kunde vi åka hem igen. Matte blev 568 kr fattigare, men det är det ju värt. Han låg inne i buren mest hela dagen och tog igen sig. De andra katterna och Elvis var dit slickade på honom och tröstade honom. De är för söta de små liven!



På bilden hjälpte Clintan mamma att sköta om ungarna i den andra kullen. Det är Figge som ligger tätt intill honom och som han tvättar medan Freja ligger vid mamma Stintan. Han var så duktig med att hjälpa henne. Nu har Figge kommit tillbaka till oss för han kunde inte vara kvar i sitt förra hem av olika onständigheter. Han kom i oktober 2010 och han trivs så bra hos oss. Han är ett år yngre än Clintan. De är helsyskon; samma pappa, Columbus även kallad Tuben.



Figge på sin favoritplats.

Vi är så glada att vi har våra tre birmor och Elvis. De ger oss så mycket glädje.

Varmgo´kramen till alla tappra! 
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS

Vi hade ett glasbord i vardagsrummet.  Alla tycker att det är jättevackert och det tycker jag också. Det är av marmor och väldigt speciellt. Det ser ut som en ostbit som har skidbacke och längst ner i skidbacken är det en rulle av marmor med tre bruna band. Marmorn är beige med bruna inslag. Mycket vackert. Det är väldigt tungt. Skivan är av tjockt klarglas med fasade kanter.  

Men fy, vad jag har fått aversioner mot det den senaste tiden! Nu ljuger jag. De senaste tre åren sedan vi flyttade till det här huset. Jag har haft det i 15 år och putsat och putsat. Nu är jag less på det! Där vi bor nu lyser västersolen in på eftermiddagen och gissa om dammet syns. Vi har ju fyra djur: Elvis, vår hund samt Stintan, Clintan och Figge som är birmakatter. Alla är långhåriga. Du kan ju tänka själv hur det blir.

Jag pratade med min man om det och sa att jag ville ha ett gammalt 40-tals bord istället. Jag hade sett på Blocket att det fanns ett jättevackert i Piteå. I Piteå! Där hade jag ju varit dagen innan och köpt en gräsklippare. Han släppte det han hade för händerna och vi for. Det är två timmars enkel körning. Han är allt bra go´ min gubbe. Vi var inte hemma förrän halv tolv på natten. Och se, då hittade vi vår navkapsel som vi tappade i vintras. Ibland har man tur.

Men jag fick mitt bord. Det blev jättefint i vårt vardagsrum. Det passar så bra till soffgruppen.



Voilá!
Men du kan se avtrycken av "ostbiten". Under den var mattan vit. *skrattar*. Så är det att ha hund. Vi tog ut mattan och blandade hälften såpa och hälften YES i behållaren och tvättade den med högtrycken. Nu hänger den ute i pensionärskuvösen så den kan torka. Mattan blev som ny; vit och fin.

Jag tvättade mormors vackra broderade duk på spisen och lade den på. Det blev så fint. Jag vågar inte tvätta den i tvättmaskinen. Man ska vara rädd om gamla, vackra klenoder!



Jag blev så inspirerad så jag tvättade dukarna och volangsitsarna till vår vackra matgrupp som vi också har i vardagsrummet. Först ligger det en vit duk och sedan en tunn gardin som jag gjort knut på och längst upp en mindre knypplad duk som min farmor gjort. En silverkanna med tulpaner, ett silverfat samt gamla ljusstakar blir pricken över i.
Tavlan i bakgrunden broderade min mamma 1939 och gav till min pappa i förlovningspresent. Vad roligt det är ha sånt kvar.



Jag lade en av mammas dukar på chiffonjén. Den är broderade med engelska hål och är också väldigt vacker. Den mindre maken till den lade jag under syskrinet i köket. Det skrinet har jag fått av pappas moster Annie och det betyder också mycket för mig. Det är från 1724, en riktig raritet.



Jag hade beställt en låda till köksbänken. Den kom i rättan tid, tycker jag för nu ät det ordning och reda där också.

Mitt glasbord står nu skyddat uppe på vinden för jag vet inte om jag ska sälja det. Man får ju för litet pengar för ett begagnat bord. Det får vara där uppe tills vidare.




Varmgo´kramen till alla tappra! 
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS

Vi har en pensionärskuvös. Det är skönt att sitta den på kvällarna. Om det blir litet kallt så är det ingen fara för vi har infravärme där och en liten bordskamin som drivs med etanol. Sedan tänder man ju alltid värmeljus. Det är ju så mysigt.

I lördags skulle vi ha främmade på grillparty så jag ägnade en del av fredagen och lördagen till att städa i den.

Jag skickade Christer till Åhléns för att köpa en ny duk. Den gamla får vara ute på altanen.



Så här ser tyget ut. Det blev fint där inne.



Christers mormors gamla kommod, som har en speciell historia i vår kärlekssaga.



Själv for jag till Ljuva hem här i Robertsfors och köpte den här uppsättningen.



Christers mammas morbror Willes ulltavla. Han var stjärnfotograf och fotade alla kända svenskar och bodde även under många år i USA där han bl. a. fotade Greta Garbo, Frank Sinatra m.fl. Kul att ha ett minne av honom!



Träpersienner mot väster för solens skull.



Så var det då färdigt där inne. Mormorsgardinerna uppe, pelargonierna i fönstren och min korsstygnsbroderade bonad på väggen.



Den gamla duken får duga ute på altanen.



Flaggan i topp. Grillen är tänd. Nu får de komma!


Varmgo´kramen till alla tappra! 
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS

Mitt barnbarn Edvin ikädd den norsktröja jag stickade till honom när han var liten


... och på pappa Fredriks axlar

Jag har alltid tyckt om att sticka. Förut har jag inte hållit på med det så mycket p.g.a. min WAD-skada (whiplash) men nu har jag fått lära mig hur jag ska sitta för att det inte ska bli så jobbigt för nacken. När jag hade stickat tröjan till Edvin, mitt äldsta barnbarn, så sa jag: aldrig mer! Jag hade så ont i nacken så jag visste inte hur jag skulle bemästra det. Men jag hade ju börjat så jag ville fullfölja det.
Men när tröjan var klar så gjorde jag mig av med alla restgarner och stickorna och virknålarna gav jag bort för jag hade bestämt mig för att inte handarbeta mer.

Men så startade Solan ett stickcafé här i Robertsfors och då blev jag sugen på att gå med där.

Flitiga vänner på stickcaféet

Jag lära mig av en sjukgymnast hur jag skulle sitta för att det inte skulle bli en sådan belastning.Jag stickade en snygg tröja åt Christer, min man. 


Det är svårt att se färgen men den är "mullvad" Han klär så i jordfärger

Sedan blev jag så inspirerad så jag stickade ett set till min dotter Kristin.


Det är inte Kicki på bilden men setet ser ut så här

Christers barbarn Hilma skulle fylla 4 år i påsk och jag stickade den här tröjan till henne.


Hilma


 
Hilmas födelsedagströja

Den passade så fint. Jag hade sytt i fyra knappar som ser ut som nyckelpigor. Molly ska också få en när hon fyller år, men det blir nog andra färger då.

Molly som fyller 2 år sista juli

Och så har jag beställt band att sätta i det jag stickar. De ser ut så här:




Litet roligt känns det att ha sitt namn i det man lagt ner så mycket möda på

Nu håller jag på att sticka tröjor till mina fyra barnbarn. Det blir Henry som blir först ut för han fyller 5 år den 3:e juni.


Henry på skidsemester i fjällen. Litet solning ingår

 Så här ser de ut:

 
Det blir den till vänster

Det är mycket jobb på den här tröjan. Man ska sticka mosstickning, patentstickning, olika sorts flätor och muscher. Men skojigt är det! Fast det lär ta på en lathund att göra fyra stycken. Men jag ger mig inte!

Varmgo´kramen till alla tappra! PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS.

Vi har köpt ett trimbord. Det kostar 625 kronor att trimma Elvis och jag tycker att det är mycket pengar. Nu fick vi tag på ett på Djurmagazinet inne i Umeå för 890 kronor. Det var halva priset. Jättebra! Han behöver trimmas ganska ofta för att pälsen ska vara fin. Han ska också vara kortklippt runt ögonen och det är hart när omöjligt att göra om man ska göra det på köksbordet. Han slänger med huvudet för han vill ju inte och han gillar inte att man klipper klorna. Det är suveränt med bordet för då trär man in hans huvud i halsbandet som är fastsatt i en ögla som sitter i en stång. Då måste han sitta eller stå stilla.


Elvis på trimbordet

Jag har ju aldrig trimmat förut men vi hade en apparat som vi köpte när vi hade Göthe. Den använde vi aldig då utan gick till en hundfrisör. Nu kom den bra till pass. Fast jag måste säga att vi var båda två duktiga för det tog tid. Han är inte färdigklippt än, men jag ska fortsätta idag på eftermiddagen.


Duktig Elvis. Men nu tar vi en paus och klipper resten senare.

Klorna gick också jättebra att klippa. Han protesterade inte alls. Det blev jag väldigt förvånad över. men han är ju van att vara på klippbordet sedan han varit hos Karin på Djurmagazinet och klippt sig. Man upphör aldrig att förvånas.
Nu är det akterkastellet och skägget kvar att klippa. Men det kommer att gå jättebra.

Varmgo´kramen till alla tappra! PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS.

Valborgsmässoafton, sista/siste april eller vardagligt Valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bl.a. genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.

I lördags var det Valborgsmässoafton. Det var ruggigt kallt ute och vi gamlingar var inte så hågade att gå och se någon våreld. Vi sparade det till det yngre gardet istället. Fast det var säkert äldre nere vid Rickleån också. Bara vi som inte ville frysa häcken av oss.


Juliana grillar

Vi var tre par, jag och Christer, Solan och Kjelle samt Eva och Pelle, som gick till Ceylon Café, vårt favoritställe i Robertsfors, istället.Dett var grillbuffé och PUB-afton där.

Maten smakade bra och Lars underhöll med sång och gitarrspel under tiden. Det kom en hel del människor för att äta. Man kunde även beställa från à la cartematsedeln.

 Han fick hjälp av en överförfriskad herre. Litet senare kom Sussie som bor på vår gata. Hon och Lars har tidigare uppträtt tillsammans och nu var hon med och sjöng och sjöng även ensam. Jag visste inte att hon hade en sådan talang.

När brasan hade i det närmaste brunnit ner så kom de yngre för att dricka öl. det var ju Pubafton också. Anna, min frissa, hade med sig barnvagnen in. Och Kristin, vår närmaste granne, hade lillflickan med sig. Men de stannade inte så länge. Ville väl bara ta en öl och värma sig för det var kallt ute sa de.

Vid 23-tiden for vi hem och hämtade Elvis och sedan åkte vi till Solan och Kjelle. Pelle är bror till Solan och de skulle ligga över i Lycksele skämtade de. Bäddsoffan heter nämligen Lycksele. En sådan har vi hemma i gästrummet/mitt rum samt på mon. Den är jätteskön att ligga i så den kan jag rekommendera. Den finns på IKEA.


Lycksele bäddsoffa från IKEA

Gamlingar stannade kvar till klockan 2 på natten. Då kändes det skönt att jag inte dricker alkohol så vi kunde ta bilen hem till oss.

Varmgo´kramen till alla tappra! PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS.