la dolce vita

Skriv i ditt hjärta att varje dag är årets bästa dag.

Fåglarna på vintern

Publicerad 2012-11-28 13:25:25 i

Våra stannfåglar har det inte lätt på vintern. Det är kallt ute och de behöver fett för att hålla värmen och livsgnistan. Vi har hängt ut både talgbollar och frön till dem. Mest älskar de talgen och vi får fylla på varje dag.
Det är mest talgoxar som kommer men också en och annan blåmes och gråsparv.
Skatorna är också där och "tjuvar". Jag tycker att de är vackra fåglar. Och de ska ju också klara sig så jag låter dem hållas.
En dag kom det en stor fågel och åt av talgen. Så fort jag bara visade mig i köksfönstret så drog den. Jag kände inte igen den och jag är faktiskt rätt duktig på fåglar. Jag kollade på nätet men kunde inte hitta den. Men när jag så tittade i min fågelbok så gick det upp ett Liljeholmens. Det var en björktrast.
Jaha, tänker du, känner hon inte igen en björktrast??? Det gör väl varenda människa?!
Jaa, nog gör jag det men jag har aldrig tänkt på förut hur de ser ut på vintern.
Så här ser den ut i vinterskrud. Som du ser så har den mycket vitt på sig. Så nu vet jag det. Den ändrar färg på vintern. Även en gammal småskollärare kan lära sig något nytt.
Nu ska jag återgå till bestyren att elda i kaminen. Det är - 6 här idag och ca 5 cm snö. Ser att jag behöver göra ren luckorna men det gör jag på fredag.
Lilla fågel som gästar mitt fågelbord
vilken du är spelar ingen roll
du är alltid välkommen till mig
för jag vet att du behöver mig
 
När sommaren kommer klarar du dig själv
men du glädjer mig ändå med din närhet
du kommer  ihåg mig för vinterns godhet
och flyger runt mitt hus för att visa din tacksamhet
© Lillemor
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (4)

Mer änglar

Publicerad 2012-11-27 13:16:00 i

Ibland undrar jag vad jag tänker med. Men bara ibland. Nej, skämt åsido. Rätt ofta faktiskt
.Jag skrev ju om änglar för ett tag sedan. Hur kunde jag glömma bort mina mest värdefulla änglar, tjockänglarna, som är gjorda i keramik av en mycket berömd keramiker från Linköping.
Hennes namn är Amie Stålkrantz.
 
Alla mina tjockänglar har namn.  Det är jag som har döpt dem. Den största heter Emma. Ängeln med rakt hår heter Asta och den med krulligt heter Emilia. Den minsta ängeln är en pojkängel och bär namnet Fritiof.
Den stora ängeln som hänger på väggen heter Lillemor, men henne har jag inte döpt själv. Jag gillar verkligen de här änglarna för jag känner mig ensam om dem. De är alla unika. Det finns ingen som är likadan.
Och jag har inte köpt någon av dem. De bara kom flygandes.
 
 
Amie Stålkrantz, keramiker född den 9 april 1930,
dotter till förrådsförvaltare Uno Stålkrantz och Jenny Litz. Amie är utbildad vid
Konstfack i Stockholm 1948-52, därefter anställd vid Älvsjö Keramik och hos Knut
Brinck Keramik. 1959 får hon en förfrågan av Lennart Sjöberg, grundaren av Gamla
Linköping, om att flytta till Linköping och där starta en keramikverkstad.
Eftersom Amies make redan bor i Linköping är valet inte svårt. Samma år öppnar
hon en verkstad i Anderska gården och där tillverkar hon drejat prydnads- och
nyttogods, djurfigurer, änglar och väggreliefer.		  
2006 börjar Anders Wång arbeta i hennes verkstad och
när hon väl bestämmer sig för att lämna Gamla Linköping och den Anderska Gården,
överlämnar hon lokalerna till Wång. Från 2007 arbetar Amie i sin Ateljé hemma i
Landeryd och där ägnar hon sig åt stora verk anpassade för utställningar. Amie
signerar sitt gods med hela namnet eller bara "Amie". 
 
Änglarna har flugit färdigt
 
Från Corren 2007-12-31

Änglar och katter har följt Amie Stålkrantz som keramiska kännemärken genom åren. Änglarna kom till mer av en slump inför hennes allra första julmarknad i Gamla Linköping.

- Det var december och "Änglar finns dom?" var i ropet, så jag spände upp blått tyg i den tomma lokalen och hängde upp massor av änglar. Jag har gjort dem periodvis genom åren - men nu har de nog flugit färdigt. Det är farligt att fastna i för mycket turistprylar på en sådan här plats. Till viss del har jag nog gjort det.

Vilka är de viktigaste egenskaperna för en keramiker?

- Man ska ha bra fantasi och vara ordentligt skolad, både för formgivningens skull och för att kunna hantera glasyrer. När jag drejat småsaker har jag funderat ut hur jag skall gå till väga med de större sakerna.

Större utsmyckningar

Det hon är mest nöjd med är uppdragen för en skola i Helsingborg, ett köpcentrum i Tranås och Lundbergskvarteren i Norrtull i Norrköping. Allt har inte handlat om lera. Ända sedan hon var barn har hon samlat på sig tyger för att sy kläder, men hon har också använt textilier till konstverk, som i "Dimman lättar" på Norrköpings flygplats.

Tillsammans med kollegan Lasse Frisk i Ödeshög formger hon Hagdahlsservisen, som hittills tillverkats av Rörstrand i Lidköping. Det fortsätter hon med.

- Men nu kommer den att göras i södra Ungern. Det är tragiskt att det inte ska gå att tillverka en sådan porslinsservis i Sverige längre.

Satsa på det unika

Gamla Linköping står inför en del förändringar och visst har Amie Stålkrantz synpunkter på områdets framtid.

- Min önskan är att det ska gå att få hit bra hantverkare av god klass som har något personligt och unikt att erbjuda som görs här och inte går att hitta någon annanstans. Då kommer också publiken. Kan man köpa det som finns här på andra håll i stan har folk ingen anledning att ta sig hit.

Hon menade allvar

- Och museerna borde vara mer öppna, nu är det främst hantverkarna som håller området levande. När det händer saker i Gamla Linköping är det liv och rörelse. Däremellan är det dött - men det går att utveckla så att det här inte bara blir ett sommarområde.

Att Amie Stålkrantz slutar betyder inte att Gamla Linköping blir utan en keramiker. För ett år sedan sökte Anders Wång från Ulrika upp henne för att höra om han fick jobba i hennes verkstad.

- Nej, men du kan få ta över verksamheten, blev hennes svar.

Efter två veckor kom han tillbaka och frågade om hon menade allvar. Och på den vägen är det.

Själv tycker jag att mina tjockänglar är finare än de här vita.
 
Ha en underbar dag!
Kram från ett snöigt Robertsfors
Kommentarer (2)

Styrka

Publicerad 2012-11-16 13:52:00 i

 
 
Ibland blir man verkligen förvånad.
Häromkvällen så satt min man och jag och pratade vid köksbordet efter middagen. Hos oss har vi en öppen planlösning så köket går ihop med vardagsrummet. Och vad får jag se? Jo, lilla Elvis har varit till vedkorgen och hämtat ett stort, tungt vedträ och släpat det till mattan vid soffan. Hur klarade han det? Han måste vara starkare än jag trott.
 Han har andra styrkor också som inte hör ihop med detta. Han är lugn, lydig och väldigt trevlig. Han skäller inte när det kommer någon till ytterdörren och han hoppar aldrig på någon. Han kommer bra överens med våra fyra birmakatter. Han är lättlärd, kan gå fot utan koppel och kommer direkt på inkallning. Han är en lycklig hund och vi är lyckliga som har honom.
 Jag är inte stark i kroppen som Pippi och han Adolf.
Men jag har en inre styrka som hjälper mig i det dagliga livet. Det sägs att jag är bra på att lyssna och det är också en styrka.
 Jag har lättare att se styrkorna hos andra. Min man har många styrkor. Han är inte världens starkaste men han är finurlig och löser saker när man egentligen behöver råstyrka. Om han ska flytta något tungt så kanske han använder en pirra. Han är smart och fixar saker här hemma och på Mon som t.ex. att bygga och installera invecklade larmsystem. Han är duktig med sina händer.  Han bjuder på sig själv i alla lägen och han är en bra make på alla sätt och vis. Han har fler styrkor också men jag nöjer mig med detta.
 Om man ser sig omkring och tittar mer ingående på sina vänner och bekanta så har alla mer än en styrka som jag tycker att man ska uppmärksamma genom att tala om det för dem. Då växer de och känner sig väl till mods.  Man ska inte vara rädd för att berömma.
Något att fundera på: Vilka är dina styrkor?
 Ha en riktigt trevlig helg! Själva är vi bjudna på middag ikväll hos goda vänner.
"I ett soligt sinne är det alltid sommar."
© Lillemor
 
Kommentarer (5)

Städdag

Publicerad 2012-11-13 11:30:00 i

Idag ska jag göra något som inte är så kul. Tycker jag i alla fall. Men det kanske blir roligt när det är klart. Så brukar det ju vara.
 Jag har länge tänkt ändra om i skåpen här hemma. Inte i köksskåpen för de är ordnade så att de ska passa mig.  Jag kan inte arbeta med armarna över huvudet så det jag behöver mest det ska vara längst ner. Om jag ska ha något längre upp får jag kliva på en stege.  
Nej, jag ska flytta linneskåpet från hallen ut till tvättstugan. I f.d. linneskåpet har jag redan lagt in en hel del av mina kläder. Så det är klart. Men inne i gästrummet/mitt arbetsrum ligger fortfarande en hel del av sänglinnet kvar på bäddsoffan, som inte är ihopbäddad sedan äldste sonen var här och sov över för ett tag sedan. När jag är klar ska jag städa där inne också.
 
Shame on me!
Ser att några riktigt fula påslakan ändå finns kvar. De får nog hamna längst in i linneskåpet. Vi har ju så mycket sängkläder för det finns en hel del nere på mon också. Men visst är det så att vissa blir favoriter? I alla fall är det så för mig.
 
Men nu har jag duschat och ska ut med hunden först. Man måste ju samla krafter.
 
Många rusar genom livet med högsta fart
men tänk på att du inte kan leva det i repris
livet kan vara helt underbart
stanna upp innan du hamnar i en kris!
 
Njut av alla tillfällen du får
utan att ha dåligt samvete
då glädjen för dörren står
livet består inte endast av arbete.
© Lillemor
 
 
 
 
 
Kommentarer (4)

Vildmarksbadet

Publicerad 2012-11-12 16:57:00 i

 I flera dagar har vi haft regn här i Robertsfors. Men helt plötsligt så tittar solen fram. Otroligt! Man kan knappt tro att det är sant. Det spritter i bena och jag ska snart ta en promenad med Elvis.
 När jag så ser att vår badtunna är översköljd av solstrålar så blir jag plötsligt sugen på att bada i den. Men det kommer inte att sträcka sig till mer. Den fanns där när vi köpte huset och vi betalade extra för att ha den kvar. Vi har inte ångrat det men skam att säga så har vi inte badat i den många gånger. Ingen av oss tycker om läget på den. Vi hade så klart kunnat flytta den ner till altanen och byggt något sorts skydd runt den men det har inte blivit av.
 När vi köpte huset här för 4½ år sålde vi stugan i Gavik.
Visst skulle jag komma att sakna den ibland men det var inte läge att bygga ut den och bo där permanent. Det finns inga bofasta där. 
Men visst var det mysigt i stugan. Vi hade många trevliga stunder där med familjen och goda vänner. Jag köpte den när jag var single efter skilsmässan. Den var nog min räddning skulle jag vilja säga. Jag levde upp efter det att jag köpt den.
Här nedan träffades vi några seminariekamrater där ute.
 
.. och här visar jag två av dem hur man kan få tag på en karl på nätet. :) Jag träffade ju min där så då ville de också försöka.
Min svärmor hälsar på. Det var då det. Nu känner hon inte igen oss. Det är så tråkigt.
Jag hade gjort ett stilleben i ett av fönstren.
Många vänner kom och hälsade på och vi visade dem Höga Kusten. Här är vi i Bönhamn, där jag tillbringade min barndoms somrar.
Men var sak har sin tid. Jag lever på minnena.
 Vi köpte istället ett litet torpställe i Risböle, strax norr om Bjuröklubb. Det ligger i en liten skogsglänta.
Det fanns ju ingen elektricitet där så vi fixade med solcellspaneler uppe på taket och maken såg till att vi fick lyse både inne och ute. Det fanns en del att göra där och vi var gärna där på helgerna under vår-sommar-höst samt en del under semestern. Det var primitivt där men vi gillade det. Utedass och brunn på tomten. Vi hade gasspis och gasolkylskåp. Maken gjorde ett skåp för det ute på altanen och där hade vi också gasolflaskorna. Bänken på altanen använde vi båda till att sitta på samt förvaring för batterierna som laddades upp av solcellspanelerna uppe på taket.
Den där sängen har vi uppe i sovrummet på Mon nu.
 Men det finns ju inget vatten att se ut över där. Det saknade vi.
Oj, vad jag svävar ut! Jag måste ha blivit väldigt nostalgisk. Hur kunde jag hamna här när jag skulle prata om badtunnan???
 Sedan köpte vi ju huset nere vid Ångermanälven och var ofta där nere. Det var inga problem med att bli av med det lilla torpet. Vi höll på att renovera både här hemma och där nere på Mon. Så därför blev det inte av att vi flyttade tunnan.
Nu är vi glada över det för vi ska ta ner den till Mon. Där kan vi pumpa upp vatten från älven och ved har vi ju nästan hur mycket som helst. Det är redan rätt många trän som är nere redan och fler ska ner.
 Hur som helst ska tunnan stå snett framför och till vänster om uthuset. Tack för idag!
 *skrattar gott åt mig själv***
 
 
Kommentarer (1)

Änglar ... finns dom?

Publicerad 2012-11-11 11:37:00 i

Det är klart att de finns.
Jag hade en egen skyddsängel när jag var med om bilolyckan. Det var ett under att jag klarade mig. Jag var t.o.m. med i Hemmets Journal, där de hade ett återkommande tema som kallades "Mirakelräddad".
Efter olyckan fick jag min första ängel. När man kommer hem till mig i Robertsfors eller nere på Mon så kan man tro att jag samlar på änglar. Men det gör jag inte. Jag bara får dem av vänner. Jag har några gånger frågat varför jag får just en ängel och då får jag till svars:"Därför att du är en ängel". Så glad man blir då!
Det här var den första jag fick. Min allra bästa vän förärade mig den. Den sitter på en hylla i vardagrummet och ger mig slängkyssar. Den betyder väldigt mycket för mig.
Den här sitter uppe på vitrinskåpet i köket. Den har jag fått av min yngste son i julklapp en gång. Han och hans fru var ute och handlade julklappar när han plötsligt sa: "Titta, här är mamma! Rund, ljust, långt hår och ser go´ och glad ut."  Fantastiskt roligt tycker jag. Den hade från början sin plats i stugan i Gavik men efter försäljningen av den fick den flytta hem hit. Den passar så bra där uppe på skåpet.
På en annan hylla i vardagsrummet finns dessa.
De här sitter ovanpå det gamla fönstret som står på bordet i hallen.
De här hade vi över sängen förut. Men när vi hade gjort en fondvägg där så syntes de inte så de fick vara i hallen de också.
De här står på bordet i hallen.
Jag har flyttat om litet sedan detta foto togs. Kan inte ta ett nytt ny för vi håller på att tapetsera om.
"Jag har gömt mig i köksfönstret"
En riktigt modern ängel.
Det här är ingen ängel men väl en vätte som vaktar ingången till vårt hus. Han sitter i fönstret i hallen. Honom ska man vara snäll mot och stryka på honom ibland och tala om att han gör ett väldigt fint arbete. Inga obehöriga har då hittills kommit in i vårt hus.
 
Skulle han i fönstret misslyckas så har vi garderat oss med en i köket också. Man vill ju vara på den säkra sidan. Vättarna har jag köpt själv för de är ju inga änglar precis. Jag har läst att de kan vara riktigt elaka om man inte är snäll mot dem.
 
Mestadels så är det ju bara känt folk som kommer. Men dörrarna är ändå alltid låsta hos oss.
 
 Om du försöker ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte 'Nej!' när någon frågar: 'Är det någon hemma?'.
Han är härlig Nalle Puh!
 
Till slut så vill jag gratulera alla pappor idag.
 
Sköt om dig där ute!
 
 
Kommentarer (6)

Gästtoan efter renoveringen

Publicerad 2012-11-10 20:23:00 i

Jag har ju berättat förut vad vi skulle göra med gästtoan här i Robertsfors. Kommer du ihåg hur det såg ut?  
 
Inget kul alls.
. Men så fick vi ju en vattenskada och då ändrades planerna litet grann. Både väggmaterial och golvet betalades av försäkringsboalget.
 
Så här blev det färdiga resultatet:
 
 
 
Tavlan på väggen mitt emot toalettstolen.
 
 
Vi uteslöt Josef Franks tapet Paradis på svart botten.
Varför skulle vi sätta upp den som kostar 850 kr/rulle när vi kunde få det inpå försäkringen? Först hade vi tänkt sätta upp den i gästrummet på Mon, men eftersom det ligger åt norr så insåg vi att det skulle bli för mörkt inne i det lilla rummet. Visserligen hade jag ju kunnat sätta upp tunna, vita gardiner men näää... Det hade inte blivit bra. Så jag annonserade ut rullarna på Blocket och de gick på en gång. Josef Franks kollektion är inne nu.
Vi ska ju sätta upp hans Eldblomma i en del av hallen, just när man kommer in.
Det kommer att bli jättesnyggt!
 
Du, som läser båda mina bloggar, undrar kanske varför vi gör oss för så mycket när vi ändå ska flytta ner till mon så småningom. Men vi vill att huset ska vara totalrenoverat när vi lämnar ut det till försäljning under våren 2013. Den som köper ska bara kunna flytta in. Vi tror att det är viktigt här i Robertsfors. Det är inte så lätt att sälja hus här och vi vill att det ska vara så attraktivt som möjligt.
Nu har vi ju fått så mycket nytt i huset. Jag kommer att blogga om det framöver.
 
Sköt om er där ute!
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

I goda vänners lag

Publicerad 2012-11-10 16:38:00 i

 
 
 Så här ser det ut på vintern... 
 ... och här grillas det på sommaren. 
 Igår hade jag ingen lust att laga någon middag. Ibland är det bara så. Eftersom jag är hemma på dagarna och maken jobbar så är det ju jag som lagar veckans middagar och matlådor. Han kommer inte hem förrän 18.30 måndag-torsdag och 17.30 på fredagar. Han jobbar inne i Umeå och åker buss emellan. Så ibland blir jag så innerligt less på matlagning. På helgerna brukar vi dock hjälpas åt. Det är inte det att jag inte kan laga mat men du förstår säkert vad jag menar.Oftast gillar jag att experimentera men eftersom jag inte är frisk heller så tryter orken stundtals.
 
 Jag mailade maken och frågade vad han tyckte. Vi har ett trevligt ställe här i Robertsfors som heter Ceylon Café. Det är inget café utan en restaurang. Hon som äger stället är från Sri Lanka. Hennes syster kockar åt henne.
 
För någon vecka sedan hade de besök av Lill Lindfors och Reuben Salmander.
 
 Den &.e december 2011 var Nanne Grönvall där med sällskap.
 
 Här är Juliana, ägarinnan, med Nanne.
 
 Jag ringde till goda vänner till oss och frågade om de ville följa med oss. Klart de ville! När vi bodde här i Robertsfors förra gången så var vi närmaste grannar. Det är så roligt att träffa dem för samtalet flyter alltid så lätt och vi skrattar mycket när vi är tillsammans.
 
Till förrätt åt vi kycklingsoppa.
 Huvudrätten blev chicken nuggets med ris och sötsur sås.
 
 Inte hade vi tänkt äta någon dessert men då frågade Juliana om vi skulle ha glass och friterade bananer. Så det fick bli så.
  
 Tur att man kan sitta länge och äta om man har trevligt sällskap. Men helt klart blev det mycket. Fast det är ju inte var dag man äter så mycket. Idag har jag hållit igen. 
 Juliana gör fantastiska smörgåstårtor också. När maken fyllde 60 år i januari så beställde vi 2 stora tårtor av henne. De var underbart goda!
 
Sköt om dig i vintermörkret!
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Räkfrossa

Publicerad 2012-11-10 15:42:00 i

 
 
I fjol så sa några grannar till oss att vi skulle träffas för en riktig "räkfrossa". Tiden gick och vi såg inte till några räkor. Och man vill ju inte precis påminna. Vi åt annat tillsammans, men inte räkor.
 
För ett tag sedan kom grannfrun in och frågade om vi skulle vara hemma under helgen. Tyvärr skulle vi inte det för vi skulle fara ner till Mon. Helgen därpå skulle hennes man jaga älg så då passade det inte heller. Men vi enades om att vi skulle komma dit helgen efter jakten. Jag erbjöd mig att vi skulle ta med oss vin till skaldjuren för det skulle inte bara bli räkor fick jag veta. Och inte fick jag ta med mig något. Men vin gick bra.
 
 
Så tog vi då vår Elvis och tågade iväg tvärs over gatan. De har en dvärgschnautzer som heter Gorm. Han kan vara rätt jobbig för han hoppar när man kommer. Men en annan har ju sett mycket på Ceasar Milan så han har äntligen fått respekt för mig så han vågar inte hoppa på oss. Elvis har också satt honom på plats. Elvis är 4½ år och Gorm bara 2½ år så där råder rangordningen. Det är fantastiskt vad djur vet intuitivt. Det är så klart nedärvt.
 
Åh, vilken trevlig överraskning det var att komma dit! Bordet var dukat med allehanda gott. Först så fick vi musslor kokade i vitt vin och grädde. Jättegott! Maken hade aldrig ätit musslor förut och han hade inte föreställt sig att det skulle vara så gott.
 
 
Vid varje tallrik fanns också nybakat bröd och en halv krabba.
 
 
Åh, smasken!
 
Sedan kom kräftorna fram. Fantastiskt!
 
 
Tror du att vi var särskilt hungriga när räkorna skulle sättas fram? Nej, det var vi inte.
Men när vi hade suttit och pratat länge och väl så kom i alla fall räkorna på bordet.
 
 
Och hur konstigt det än låter så slank de också ner. När vi tittade på klockan så hade vi suttit och ätit i fyra timmar. Otroligt! Trevligt hade vi också. Vi gick hem halv ett på natten och vi var glada att vi hade nära hem. Men av räkfrossan blev det istället skaldjursfrossa.
 
Tack, kära grannar för en underbar kväll i goda vänners lag!
 
Sköt om dig i vintermörkret!
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

Om

Min profilbild

Stintan

Jag tycker om att sticka, virka och sy. Det har jag gjort sedan barnsben. Jag har även broderat mycket förut. Jag har tre vuxna barn och två bonusbarn. Dessutom fyra barnbarn och två bonusbarnbarn. Jag känner mig rik. Sommaren 2010 köpte vi ett hus vid Ångermanälven, ca 3 km uppströms Sandslån, på andra sidan Kramfors-Sollefteå flygplats. Vi har börjat renovera där för vi har bestämt att vi ska flytta dit när maken går i pension. Det kan bli tidigare också. Huset ligger så vackert vid älven. Jag är kyrkvärd här i Robertsfors och jag sjunger i Åkullsjöns Gospelgrupp. Vi har fyra birmakatter: kattmamma och tre söner ur två olika kullar; Stintan, Clintan. Cody och Figge. Vi har också en hund, Elvis, som är en korsning mellan en Shih Tzu och en kinesisk nakenhund. Du kan se honom på första sidan här.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela