Kära vänner som läser min blogg!
Jag ska be att få önska er en riktigt GOD FORTSÄTTNING på det nya året!
Känns litet kymigt att jag inte önskade er en GOD JUL och ett GOTT NYTT år tidigare, men jag har varit sjuk i drygt 5 veckor. I fredags var det den 6:e. Fy, vilken förkylning vi drog på oss bara för att en av makens arbetskamrater gick till jobbet när han var sjuk. Det skulle vara skottpengar på sådana som han! Nu var jag stygg kanske men usch, det blev inget kul alls. Hela avdelningen blev sjuk. Visserligen hade han mycket att göra, med det hade alla och de har möjlighet att få en jobbdator så de kan vara hemma och jobba om de orkar, men inte är i ett sådant skick att de kan gå till arbetet.
Julen var fin, trots att vi inte var pigga. Den 18:e kom min dotter upp från Linköping och den 22:a drog hela det andra gänget in med buller och bång. Jag har fyra barnbarn i åldrarna 5-1 år. Så ni förstår ju själva! Men roligt var det! Ett gäng kom på eftermiddagen och det andra på kvällssidan. Barnen var trötta och gick och lade sig tidigt och vi satt alla och pratade och drack glögg och vi och hade det bara så underbart härligt som man kan ha när hela familjen är samlad. Stugan blev full. Vi var 11 personer som sov här.
Den 23 på förmiddagen så var alla, utom jag, ute och åkte pulka. Det var -6 och strålande sol. Alla drack varm choklad när de kom in. Kändes som när man var barn. Det är inte ofta jag dricker det. Och varför, kan man ju undra? Det är ju jättegott! Varm choklad framför brasan. Helt underbart!
Barnen fick klä granen och det tyckte de var roligt. Den blev faktiskt fin för Edvin, som snart är 5, dirigerade det hela.
Maken och sönerna eldade ute i badtunnan hela dagen och efter middagen så blev det juldopp där ute. "Dopp i grytan" kan man ju säga.
Det hade blivit mörkt och vi hade tänt flera marschaller. Himlen var helt klar så man såg alla stjärnorna. Ni skulle
bara ha sett deras miner när de sänktes ner i tunnan av sina pappor! Det var verkligen värt att se. Ögonen tindrade på
dem som tusen stjärnor tillsammans. Man måste ha mössa på sig på vintern när man badar i tunnan och de hade sina tomteluvor. De var bara så söta!
Det ångade ordentligt från karet. Det var ju +37,5 i badet och -6 i luften.
Och helt klart så ställde vi ut litet till tomten innan barnen gick och lade sig. Det fick bli litet pepparkakor och mjölk för han kan ju inta äta gröt överallt :)). Då skulle han ju bli så trött av all maten så han skulle inte orka komma ända till oss.
När barnen lagt sig blev det mer prat och skratt. Eftersom vi har rätt stort avstånd till varandra så blir det ju inte så ofta
som vi kan träffas. Ostbrickan och vin åkte fram. Vi hade tänkt spela ett sällskapsspel, men det fanns ingen tid för det. Alla hade så mycket att prata om.
På julaftonens morgon så rusade barnen ut på bron för att se om tomten varit där. Jo, det hade han; han hade
tagit några tuggor på pepparkakorna och druckit upp all mjölken. Då var det lugnt. :) De fick varsin liten säck med
julklappar; lika till dem alla så det inte skulle bli bråk om sakerna. Så var nästan hela dagen räddad för oss.
Det blev en tur i pulkabacken också.
Kalle, en god vän till oss, var tomte, Han kom efter Kalle Anka. Barnen åt före Kalle så de kunde leka med sina
nya grejer medan vi åt av julbordet efter julklappsutdelningen. Barnen blev ordentligt trötta rätt tidigt så vi
fick ännu en mycket trevlig kväll tillsammans.
Sönerna med familjer åkte hem efter lunch på juldagen, men dotra stannade till den 29:e. Det var härligt att ha henne hemma så länge.
På nyårsdagen fick både maken och jag sätta oss på akuten inne i Umeå. Det var tur att vi kom in dit så tidigt för det var nästan inget folk där. Vi hade en fruktansvärd hosta och båda fick diagnosen kraftig luftkatarr. Jag hade dessutom var i bihålorna. Vi fick båda antibiotika. Han fick Cocillana Etyfin också, men den tål inte jag eftersom jag har gallstenar och den är morfinbaserad. Jag fick nöja mig med Mollipect. Fast den hjälpte då inte alls på nätterna. Jag sov just ingenting.
På lördag efter jul så hade vi hela makens närmaste släkt här; mamma, söner och systrar med familjer. Vi var 17 vuxna och så lilla Hilma ,1½ år, makens lilla barnbarn. De fick äta rester av jukbordet som förrätt och sedan hade vi gjort en
stek och Hasselbackspotatis. Till kaffet fick de saffransskorpor med mandel i. De blev verkligen goda. Ska lägga ut receptet i här under recept så kan ni själva prova. Lovar att ni kommer att gilla dem!
När vi hade blivit ensamma i huset sedan min dotter åkt hem den 29:e så fick vi lov att dela sovrum för vi störde varandra så mycket med allt hostande på nätterna. Christer fick i alla fall sova för Cocillana är ju så bra. Dels dämpar den och så blir man ju också trött av den och sover gott.
Men det blev inga julkonsterter för min del och inte kunde jag vara med och sjunga på julottan heller.
Trist, för det är ju det man sett fram emot. Men så kan det gå.
På trettondagsaftonen hade vi 6-årig bröllopsdag och den förflöt stilla med god mat.
Jag fick uppsöka läkare igen förra tisdagen. Då fick jag en inhalator med Bricanyl och skulle forstsätta med Mollipect.
Jag känner mig mycket bättre nu men det kommer fortfarande upp grön-gult slem. Tack och lov så får jag sova på nätterna!
Men jag har inte fått tillbaka rösten än. Gospelgruppen börjar träna på onsdag och kyrkokören på torsdag. Om jag inte
har blivit av med whiskeyrösten innan dess så får jag väl bara lyssna då och lära mig. Det går ju också bra. Som det
är just nu så platsar jag väl bäst hos basarna.
'
Vi hade en helt underbara helger, trots sjukdom.
Ja, så var det för oss.
Varmgo´
kramen från Lillemor.
Man kan inte leva utan vänner.
