Vart tar tiden vägen?
Ibland funderar jag på hur jag hann göra så mycket när jag jobbade. Nu tycker jag att dagarna bara går. Fast jag var säkert mycket effektivare på den tiden. Jag vaknar på morgonen och släpper ut Elvis på tomten och sedan är det frukost och tidningsläsning. Tiden vid tidningen är ju säkert mycket, mycket längre än när jag arbetade. Det går oftast en timme eller längre innan jag får på mig kläderna. Därefter sitter jag "en liten stund" vid datorn. Jaa, det var ju målsättningen att det skulle bli "en liten stund", men det blir det ju aldrig. Rätt som det är har klockan rusat iväg och det har gått flera timmar. Då blir jag påmind av Elvis om att det nog är dags att ta promenaden matte. Så då blir det till att ta på sig ytterkläderna och gå en sväng med honom. Det är bara så härligt! Fast inte när det regnar. Men det slipper man ju den här årstiden.
Rätt som det är ringer nån väninna eller jag tar upp luren och då flyger en timme fort iväg.
När vi kommer hem från promenaden så är det lunch. Då tar den ju också tid att laga för resterna skickar jag alltid med Christer. Han har matlåda med sig varje dag. Det tjänar vi en massa pengar på. "Tid är pengar". Nu kom det där med tid igen.
På tisdagar kl.13-15.15 går jag på stickcafé. Det är trevligt. Vi är 9 damer som stickar eller har något annat handarbete. Vi pratar och skojar, byter stickbeskrivningar, jämför garner och så klart så pratar vi litet skit också.
På torsdagar åker jag oftast in till Umeå. I alla fall varannan torsdag. Då går hela dagen. Jag är med i RTP och då är det cafémöte där.
Onsdag-och torsdagkvällar har jag körövningar. På onsdagar är det gospelkören och på torsdagar är det kyrkokören. Då möts maken och jag i dörren.
Jag har gjort ett schema över vad jag ska göra under veckan så att vi får mycket tid tillsammans under helgen när Christer är ledig.
Jag har hur mycket tid som helst nu för tiden. Ändå tycker jag inte att den räcker till ibland. Men när jag får sådana tankar så slår jag mig ner i favoritfåtöljen med en bok. Jag ska aldrig stressa har jag bestämt mig för.
Underskatta inte värdet av att göra ingenting,
av att bara ströva omkring alldeles ensam,
lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.
