Utanför Härnösand på Hemsön vid Ångermanälvens mynning ligger fästningen, tidigare en av Sveriges mest betydande försvarsanläggningar. Anläggningen är inspräng i det 140 m höga Storråberget med milsvid utsikt över kust, hav och öar. Fästningen var kustförsvarets största anläggning och den enda bevarade i sitt slag.

Hemsö fästning var ett topphemligt bergrum från tiden för Kalla kriget. På 40 meters djupt inne i berget tjänstgjorde 320 soldater som i skydd av berget skulle överleva en kärnvapenattack. Den välutrustade anläggningen har verkstäder, storkök, sjukvårdsavdelning, logement, eget elverk, eldledningscentral och kanontorn mm. Miljön är orörd och unikt bevarad både exteriört och interiört.

Spärrbataljon Hemsö består av tre anläggningar Storråberget (HÖ1), Havstoudd (HÖ2) och Kläffsö mätstations för Storråberget tunga artilleri.

Efter 1942 års försvarsbeslut tillfördes resurser till försvaret. Befästningen på Storråberget påbörjades 1953 och slutfördes 1957, byggnationen av lätta batteriet på Havstoudd pågick mellan 1961-1963 och Kläffsön 1967-1968.

Värnpliktiga vid KA 5 i Härnösand gjorde 5 månader av sin militärtjänstgöring på Hemsön fram till 1989 då anläggningen slutligen togs ur drift och övergick till en övningsanläggning fram till 1992.

Från eldledningscentraler fyllda med för den tiden avancerad teknik styrdes de kamouflerade kanontornen på bergets topp. Förråden av ammunition, kläder, sjukvårdsmaterial, dieselolja och annat skulle räcka till tre månaders lång isolering.

Idag är Hemsö fästning ett levande monument över Kalla Kriget. Alla installationer är intakta och omfattar värmepannor, ventilations- och avloppssystem, dieseldrivet elkraftverk, mekanisk verkstad, radaranläggning, stridsledningscentral och sjukhus. För manskapet fanns markan, kök, matsal, mäss, logement och duschar mm.
******************************************************************************************

Det var intressant, men efter det var vi redo att åka vidare. Vädret var helt fantastiskt när vi kom fram till stugan. Där hade Christa dukat upp ett gigantiskt kaffebord.



Värdparet Christa och Mats Andersson.



Min bror Christer och Kevin lyssnar ivrigt och försöker förstå allt som sägs. Tänk, vad trevligt att man har så fina vänner och att de bjuder en sådan här gång. Det uppskattade vi alla. Tack för att vi fick komma!

På tisdagen så var min bror väldigt sjuk så det blev vi fyra som ägnade dagen åt Höga Kusten. Det är ett av världsarven. Vi började i Skule naturum som sig bör.

naturum Höga Kusten

Naturum Höga Kusten invigdes den 21 juni 2007. Här visar vi en spännande och färgsprakande utställning om hur världsarvet Höga Kusten har formats av de geologiska processer som har pågått i området sedan den senaste istidens avsmältning.

På naturum vill vi inspirera dig att besöka den fantastiska natur som finns i Höga Kusten-området. Vi presenterar 21 platser som alla bär spår av landhöjningen. I utställningen lär du dig mer om vår unika kust och landhöjningen. Upptäck utställningen själv eller delta i en rundtur med en av våra kunniga guider.

Naturum ligger vid foten av det mäktiga Skuleberget, där landhöjningen har varit som störst i hela världen! Den högsta kustlinjen ligger här på 286 meter över den nuvarande havsytan, strax nedanför Skulebergets topp. Naturums arkitektur är inspirerad av landhöjningen och kontrasten mellan berg och hav, is och sten.

Naturum drivs av Länsstyrelsen Västernorrland.

 

Utsikt från Skuleberget.

Det tog lång tid att upptäcka allt där inne. Vi åt lunch där och efter det åkte vi till Norrfällsviken.

Norrfällsviken

Fiskelägets röda sjöbodar ligger längst den smala bygatan med gavlarna mot vattnet. Ovanför dem finns de små bostadshusen och kokhusen. Ett litet kapell och grånande gistvallar där näten brukade hänga på tork ger ett pittoreskt intryck.

Det över 350 år gamla fiskeläget i Norrfällsviken ligger i anslutning till naturreservatet som har en areal på 174 hektar. Här är naturen karg och präglas av berg och stora klapperfält, en följd av landhöjningens effekter på miljön.
Klapperstensfälten kallades förr för Hin Håles åkrar eller Djävulsåkrarna i folkmun, och här finns fornminnesområden med rösen från bronsåldern.

Norrfällsviken är numera ett fritidsparadis med bland annat marina, camping, restaurang, hotell, havsbad och fiskemuseum.

Det är roligt att komma dit när det är vackert väder. Nu kunde vi strosa omkring där i lugn och ro för det fanns inga turister. Det var alldeles för sent på sommaren.

Vi insåg att vi inte orkade mer så vi begav oss hemöver. Men innan dess så skulle vi så klart göra ett stopp hos KeramikStina, min favvo vad det gäller kermamik. Vi är också vänner.



Stina tar emot.



Titta, vilka fina saker hon gör!

Jag köpte ett kakfat på fot som jag skulle ha med till vår vän Carola nästa dag.

Vi åkte ut en sväng till mitt älskade Gavik och där fick vi fika hos våra vänner Ulla-Britt och Börje Åberg.







Svanar i Gaviksfjärden.

Därefter blev det full fart till mon där vi gjorde iordning middag och sedan bara myste tillsammans. Vi upptäckte att det simmade tre bävrar i älven och dem tittade vi på i timmar och så sammanfattade vi de här dagarna vi haft hittills och kände oss så nöjda.




Bävern är Ångermanlands landskapsdjur.


Ha det bra nu och en stor kram från mig, Lillemor

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"

Egentligen skulle jag ha skrivit om amerikabesöket i min andra blogg, men eftersom vi också var här i Robertsfors så fick den plats här istället.

I somras kom min amerikanska kusin Charlotte och hennes man Kevin hit för att hälsa på. De bor i South Carolina. Hennes pappa Fred var min farbror. Han omkom i en trafikolycka för 47 år sedan när de var hemma här i Sverige för att hälsa på över jul-och nyår. Det var väldigt tragiskt. Charlotte var bara 3 år då och Mary kunde ingen svenska. Det fick bli jag, som bara var 16 år, som hjälpte henne med språket. Ingen annan i släkten kunde engelska.

Under sommaren som följde blev jag bjuden över till USA av Mary. Det var stort för en blott 16-årig tjej på den tiden! Jag fick åka tåg till Göteborg för det var bara därifrån som det gick några plan över Atlanten. De bodde i Queens på Long Island. Jag fick en helt underbar sommar och fick uppleva mycket under den tid jag var där. Men det kanske kan bli en annan berättelse.



Den 4:e augusti kom de. Kristin, min dotter, åkte ner till Arlanda med tåg och mötte dem och så åkte de tåg tillsammans upp till Sundsvall där Christer och jag hämtade dem. Jag hade inte sett Charlotte sedan hon var en liten flicka. Jag har varit i New York där min faster Mary bor inne på Manhattan, men Charlotte bor ju, som sagt, långt därifrån. Det var en enorm glädje att träffa dem! Vi har hållit kontakt med varandra under alla år och nu för tiden använder vi Facebook. Det är ju förträffligt! Att man kan hålla daglig kontakt är helt underbart.

De var så klart trötta efter resan. Vi for till min bror och svägerska som bor utanför Härnösand. De hade maten klar och vi fick en trevlig stund tillsammans. Vi lämnade dem där. Vi tyckte att de skulle ta det lugnt på fredagen; besöka Freds grav och åka på IKEA på fredagen.

På lördagen åkte vi ner till Alnön och hade släktkalas där. Vi höll till hos Fredrik och hans familj. Patrik med familj var också med samt min dottern Kristin och min bror Christer och min svägerska Birgit. Självklart var jag och Christer och Charlotte och Kevin med. Helena hade kokat in lax och till den hade vi kokt potatis och två röror; den ena med creme fraiche, löjrom och finhackad gul lök och den andra med creme fraiche, majonnäs och litet vitlök. Vi hade också gjort en god sallad. Jag hade bakat två jordgubbstårtor som blev väldigt uppskattade.
 
 

Charlotte och Kevin

 

Patrik, Edvin och Ville äter tårta.

 

Helena och Kevin kollar på kartan var i USA de bor samt var de har sitt fritidsställe i North Carolina.



Charlotte, Christer och Kristin.



Patrik, Fredrik och Charlotte.



Christer, Leo pch Kristin.



Mina fina sonahustrur Mia och Helena.



Mina goa barnbarn Edvin, Ville, Henry och Leo.

När man har roligt så går tiden fort och till slut så åkte vi hem till mon. Charlotte och Kevin följde med oss för de skulle vara hos oss resten av tiden men min bror och svägerska skulle följa med oss ut på utflykter när de hade tillfälle.
På söndagen var det regnigt och vi tillbringade den mesta tiden inne och bara umgicks. Vi hade så mycket att prata om. De gillade vårt ställe på mon och bestämde genast att flytta dit. Charlotte skulle bo ute i verksta´n och Kevin i uthuset. Vi skrattade och spånade vidare på det.




Ha det bra nu och en stor kram från mig, Lillemor

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"