Eftertankens kranka blekhet ... eller?
I lördags gick så kalaset av stapeln. Flaggan var hissad, borden var dukade, kakorna, bullarna och Toscan upplagda på fat, kaffet färdigt och tårtorna smörgåtårtorna stod där i all sin prakt när gästerna började anlända. Underbart!
Erkännas ska att jag hade nyss fått håret klart med fönen och hoppat i finkläderna. *skrattar* Jag tror att hur mycket tid man än har så är det alltid något som ska fixas in i det sista. För maken var det att tända marchallerna ute och alla ljus och värmeljus inne. Men jag tror i alla fall att vi inte såg jäktade ut inför våra gäster.
Det var många som kom och det var ju trevligt. Några fick lämna återbud p.g.a. sjukdom. Mina barn kunde inte komma för de har långt att åka och så har de ju småbarn och inte så lätt att bara dra iväg så vi ska fira nere hos dem i Sundsvall längre fram. För våra vänner nere från mon, där vi har vårt fritidshus, ska vi också ha en fest så småningom. Det blir bra.
Några tulpanbuketter fick följa med de sista gästerna hem. Jag tål tyvärr inte tulpaner. De är så vackra ... men ... Ville ju inte skicka tillbaka dem till givarna utan det fick bli till några andra. Så där i förbigående ska jag säga till dem som kom med dem att jag älskar tulpaner men att jag inte tål dem. Jag har en vacker silverkanna och i dem har jag vita tulpaner. Vackra, vita sidentulpaner. Kostade skjortan, men jag njuter av dem ändå fast de är fejk. :))
Vi var jätteslöa hela dagen igår. Det tar på en lathund att ställa till med 60-årskalas! Är innerligt glad att jag beställde den stora smörgåstårtan. Det räckte med att göra den vegetariska. Den blev jättegod. Ska även nämna ... så där i förbifarten ... att jag fick jättemycket beröm för mitt kakbak. :) Det var ju roligt att få en stjärna i kanten. Maken skojade och sa, att det doftar så gott av mors bak, Lillemors (som jag ju heter). Alla skrattade åt det gamla skämtet.
Jaha, så blev det då smörgåstårta över (kakorna snabbade jag mig att frysa in) så vi åt det både till frukost och till sen lunch igår. Det blev ingen middag utan bara några kex med ost igår kväll. Vi stoppade i oss litet godis också under dagen. Men egentligen har jag inget dåligt samvete. Det händer ju inte så ofta att man har ett sådant här kalas. Det som grämer mig är att jag startade en utmaning. Det skulle jag ha gjort nästa vecka. Men ... OK ... skadan är redan skedd och roligt hade vi!
Sköt nu om dig och stor, varm vinterkram från mig.
