la dolce vita

Skriv i ditt hjärta att varje dag är årets bästa dag.

Vilket mörker!

Publicerad 2011-04-15 12:49:03 i Allmänt,

I måndags bestämde jag mig för att städa ett hörnskåp vi har i köket. Det övre skåpet är det ingen fara med. Där har jag litet finare glas och annat som jag inte använder så ofta. Och där ser man ju vad man har. Men det jag skulle städa är ett nederskåp. Alla, som har ett sådant, vet hur jävligt ... ursäkta ... det kan vara att komma åt det som är längst in i skåpet. Det vill säga om man inte har en karusell. Och det har inte vi. Ska vi ha en sådan så måste vi byta bänkskivor och det är inte aktuellt. Vi vill ju inte göra hur mycket som helst innan vi ska flytta härifrån. Vi behöver ju lägga pengar på huset nere på mon också. Jag hade gruvat för det länge men till slut var det bara nödvändigt för det gick inte in mer där. Dessutom så saknade jag en hel del saker; brödrost, matberedare, ett våffeljärn samt en brödkavel.

Så jag skred till verket. Jag började med översta hyllan. Det gick bäst. Där hittade jag tuggpinnar, dentalsticks och godis till Elvis så han säkert har för ett helt år framåt. Otroligt! Jag torkade hyllan och ställde tillbaka det som skulle vara kvar. Det fanns petflaskor, engångspajformar, tomma glasburkar, bakpapper och ugnsfolie. Blev glad för pajformarna, bakpapper och ugnsfolie. Petflaskorna och glasburkarna åkte ut till tvättstugan där vi har backar för återvinning. Vi har köpt dem på IKEA och man ställer dem ovanpå varandra. Jättebra! De tar liten golvyta. Jag kan verkligen rekommendera dem.

Sortera från IKEA

Så gav jag mig då på den andra hyllan, den i mitten. Längst in där hittade jag brödrosten och matberedaren samt alla grejer till den. De låg utspridda. Fy 17 vilken slarvmaja jag har varit! Jag säger jag för det är mest jag som rumsterar runt i köket. Tillbehören till matberedaren lade jag i en ganska stor plastbytta jag hitta där. Och vad såg man inte där på det hyllplanet också? Jo, massor med glasburkar! Jag måste ha ställt in dem där innan vi skaffade Sortera. Och det fanns också gamla glassformar och tomma pepparkaksburkar. Milde himmel! Allt åkte ut utom brödrosten och matberedaren och de står nu längst fram.

Det blev inget mer gjort på måndagen för jag orkade inte. Men när maken kom hem så upplyste han mig om att brödkaveln låg i det smala skåpet där vi har skärbrädor och brickor. Det hade han vetat länge men inte kläckt ur sig. Men så bakar han ju inte heller. När jag bakade tekakor på fredagseftermiddagen så fick jag ta en flaska att kavla med. Jättekul!

På tisdagens morgon så tog jag tag i nedre hyllan. Mera glasburkar och plastformar som man inte vill ha. Sparade dock några för att lägga kakor i. Och ser man på! Längst in så hittade jag våffeljärnet. Lyckan var fullständig! Men det var inte helt enkelt att torka längst inne i det skåpet. Jag fick nästan lägga mig inne i skåpet för att komma åt. Jag förbannade förre ägaren som inte hade satt in en karusell när de hade bytt bänkskivor. Nu finns det inte mycket på den hyllan. Det är just bara katternas stora matlåda och våffeljärnet. Nu är det ordning på torpet. Jag känner mig så nöjd.

När jag var klar i köket så bäddade jag rent men det skulle jag inte ha gjort. Jag har ju en grav WAD-skada, whiplash, och jag hade ju redan ansträngt mig mycket. Att stå och skaka in täckena i påslakanen är inget bra för mig. Normalt brukar vi hjälpas åt. Jag måste ju hålla armarna så högt.

När det närmade sig eftermiddagen började jag bli yr och blev fruktansvärt illamående. Tur att jag hade varit ute på bajsrundan med Elvis! Jag måste gå till sängs och jag mår fortfarande inte bra fast vi har kommit till fredag. Nu får jag ta det lugnt. Ikväll ska vi gå på teater och jag måste nog ta med mig konsertpropparna annars måste jag gå hem igen.

I morgon kväll ska vi på kalas. Det är vår gode vän Kjell-Erik Nilsson som fyller 70 år. Det ska bli trevligt. På dagen ska vi uppvakta Charlie Lundgren som fyller 67. Men det ska jag väl klara för det blir betydligt stillsammare än ikväll.

Jag brukar inte klaga, men jag önskar ingen en sådan här skada. För det mesta mår jag ganska bra eftersom jag har lärt mig vad jag inte ska göra. Men ibland känns livet som ett helvete när jag har kört på för mycket. Värken i nacken, illamåendet och yrseln är hemskt. Men tur att det finns Lergigan. Det hjälper i alla fall litet mot illamåendet. Men just nu känns det som om det är dags för en omgång akupunktur hos sjukgymnasten. Hon är duktig och jag är verkligen lyckligt lottad som har henne.
Varmgo´kramen till alla tappra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stintan

Jag tycker om att sticka, virka och sy. Det har jag gjort sedan barnsben. Jag har även broderat mycket förut. Jag har tre vuxna barn och två bonusbarn. Dessutom fyra barnbarn och två bonusbarnbarn. Jag känner mig rik. Sommaren 2010 köpte vi ett hus vid Ångermanälven, ca 3 km uppströms Sandslån, på andra sidan Kramfors-Sollefteå flygplats. Vi har börjat renovera där för vi har bestämt att vi ska flytta dit när maken går i pension. Det kan bli tidigare också. Huset ligger så vackert vid älven. Jag är kyrkvärd här i Robertsfors och jag sjunger i Åkullsjöns Gospelgrupp. Vi har fyra birmakatter: kattmamma och tre söner ur två olika kullar; Stintan, Clintan. Cody och Figge. Vi har också en hund, Elvis, som är en korsning mellan en Shih Tzu och en kinesisk nakenhund. Du kan se honom på första sidan här.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela