Clintan den olycksfågeln
Clintan dagen efteråt. Helt återhämtad.
Kan man säga så om en katt? Men det har verkligen hänt en hel del med honom. Jag har skrivit förut om det.
Igår så började han kraxa så. Han kräktes vitt slem och jag antog att det var ett grässtrå som satt fast långt bak i halsen. Det kan bli väldigt olyckligt när det fastnar så för gräset har vassa hullingar som biter sig fast.
Det blev inte mycket sömn för varken honom eller mig. Jag tittade till honom hela natten och klockan 05.40 vaknade jag av att det lät som om han skrek rakt ut. Stackar´n! När klockan var halv 8 så ringde jag till distriktsveterinärernas akuttelefon. Jag ringde till den så jag skulle få komma dit när de öppnar kl. 8. Och visst fick jag det. Det var bara att klä på sig och stoppa katten i buren och åka upp till Ånäset. Det är 28 km dit.
När Sara hade sövt honom honom lätt så kunde hon plocka ut ett 10 cm långt grässtrå med hullingar. Hon sa, att de aldrig kunde ta ut dem själva och att de satt fast i halsen på dem. Det här var andra gången som han satte ett grässtrå i halsen. Han fick en uppvakningsspruta och efter ett tag så kunde vi åka hem igen. Matte blev 568 kr fattigare, men det är det ju värt. Han låg inne i buren mest hela dagen och tog igen sig. De andra katterna och Elvis var dit slickade på honom och tröstade honom. De är för söta de små liven!
På bilden hjälpte Clintan mamma att sköta om ungarna i den andra kullen. Det är Figge som ligger tätt intill honom och som han tvättar medan Freja ligger vid mamma Stintan. Han var så duktig med att hjälpa henne. Nu har Figge kommit tillbaka till oss för han kunde inte vara kvar i sitt förra hem av olika onständigheter. Han kom i oktober 2010 och han trivs så bra hos oss. Han är ett år yngre än Clintan. De är helsyskon; samma pappa, Columbus även kallad Tuben.
Figge på sin favoritplats.
Vi är så glada att vi har våra tre birmor och Elvis. De ger oss så mycket glädje.
Varmgo´kramen till alla tappra!
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS
