Frälsarkransen
Jag blev så tagen av min vän Skrivmosters inlägg om Frälsarkransen så jag bestämde mig genast för att gå in på webben och beställa en jag också. Jag beställde även en liten bok som hör till.
Martin Lönnebo
Karl Martin Lönnebo, född 27 februari 1930 i Storkågeträsk i nuvarande Skellefteå kommun, är en svensk kyrkoman och författare; han är biskop emeritus i Linköpings stift. Lönnebo studerade vid Johannelunds missionsinstitut och prästvigdes för arbete i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens yttre mission 1954. Han blev fil. kand. 1955 och teol. kand. 1957. År 1964 disputerade han på doktorsavhandlingen Albert Schweitzers etisk-religiösa ideal och blev docent i religionsfilosofi. Han var präst i Uppsala stift från 1959 och blev stiftsadjunkt där samma år. Han var pastoratsadjunkt i Uppsala med verksamhet som studentpräst och blev domkyrkokaplan i Uppsala 1968, domprost i Härnösand 1977, min födelse- och uppväxtstad. Han valdes till biskop i Linköpings stift 1980 och blev emeritus 1995. Under sin tid i Uppsala var Lönnebo i många år lärare i homiletik (predikokonst) vid den praktisk-teologiska övningskursen för blivande präster. Ett resultat av detta är hans inflytelserika böcker Homiletik och Religionens fem språk. År 1995 blev han filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet Jag har alltid tyckt om honom och hans lugn.
Martin Lönnebo är också skaparen av den så kallade "frälsarkransen", ett radband av olika pärlor som var och en representerar olika aspekter inom kristendomen.
Han har även skrivit en barnbok som heter "Tagge och Snagge". Den har han skrivit tillsammans med sin son Mattias Lönnebo. Lönnebo är även aktiv Frimurare i SFMO.
När Martin Lönnebo funderade kring ett redskap för andlig träning var det fyra saker som framstod som viktigast. Det skulle det vara i bönens form. Det skulle sammanfatta kärnan i den Kristna tron på ett sätt som är lätt att ta till sig utan rädsla. Det skulle tilltala den moderna människan. Och, det skulle vara konkret, greppbart, någonting att sätta i händerna på folk. Just detta med beröring var viktigt. 'Örat tillfredställs kollosalt idag, så även ögat, men beröring är eftersatt. Man kan skriva böcker om Gud, men mötet med Gud ligger bortom orden och handlar om att bli berörd. Beröring är väldigt centralt för människan.' säger Martin.
Själv bär han alltid ett radband i fickan. Ofta plockar han fram det och trär den runt handen. Låter fingrarna smeka pärlorna en stund. ’I Gudspärlan’ säger han, ’lägger jag in min egen livsberättelse. Samtidigt är den en helig närvaro. Varje gång jag stoppar handen i fickan påminns jag om den stora närvaron.’ Frälsarkransen börjar och slutar med den gyllene Gudspärlan. När Martin Lönnebo satt i det lilla rummet på den Grekiska ön och skissade på Frälsarkransen var det den som tillsammans med jagpärlan och tystnadspärlan kom att bli utgångspunkten. Det finns allt som allt sex tystnadspärlor i radbandet och dessa handlar om att vila, om att finnas utan att göra. Om att stänga av bruset från vardagen. Om att skapa tystnad och ge plats för Gud.
Pärlorna följer Livets Väg
Jag och Gud och tystnaden, det är där det börjar. Det är någonting som nästan alla kan ta till sig,’ säger han. Frälsarkransen följer sedan livets väg med födelse, död och uppståndelse uttryckt i Doppärlan, Nattpärlan och Uppståndelsepärlan. Vandringen går från dopet till uppståndelsen via öknen, bekymmerslösheten och kärleken. ’Vi är alla pilgrimer i livet och Frälsarkransen är en resa med Kristus som vägvisare. Den handlar om att finna Gud, men även om att finna sig själv och sin nästa,’ säger Martin Lönnebo.
I Frälsarkransen har kärleken fått två pärlor, den första handlar om att vara älskad, om kärleken som livets största gåva. Den andra handlar om att älska, om att föra den vidare. Bredvid dessa sitter tre mindre, vita, pärlor som kort och gott fått namnet hemlighetspärlorna. ’Om man lever sig in i kärlekspärlornas budskap så kan man låta hemlighetspärlorna gestalta det. I dem ska man förvara det dyrbaraste man har, kanske familjen, ens vackraste drömmar, ens närmaste vänner,’ säger han. I Martin Lönnebos radbandet Frälsarkransen rymmer den första pärlan nära och kära, även de som är döda. ’Pärlan är som ett stort vitt hus för dem alla att vara tillsammans i,’ säger han. I den tredje pärlan har han lagt in alla som använder Frälsarkransen. Tillfrågad om vad som ryms i den andra pärlan ler han och skakar lite på huvudet. ’Det är privat,’ säger han.
Tre Hemligheter
Om man räknar in de sex tystnadspärlorna består Frälsarkransen av arton pärlor. Att det blev just arton har mindre betydelse än de tolv runda pärlorna som refererar till Uppenbarelsebokens beskrivning av himlen: De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla.
Att hemlighetspärlorna blev just tre har en mer världslig förklaring. ’Jag har tre barn och först tänkte jag att de skulle ha var sin pärla, men nu blev det inte så. Nu bor de tillsammans i den första pärlan och det är som det ska vara,’ säger han.
Om det var någon pärla som han tvekade inför så var det den svarta pärlan. ’Den var inte med från början. Jag var rädd för att man inte skulle förstå den. Men den svarta pärlan är bra att hålla i. Att förneka döden är ett sätt att skaffa sig ångest över livet,’ säger Martin Lönnebo. Kanske handlar vår dödsrädsla innerst inne om upplevelsen av att vi har något kvar att uträtta, eller att vi inte helt har levt det liv som vi ville. ’Att försonas med tanken på sin död är viktigt, för det gör också livet viktigt,’ säger han.
Träpärlor i första Frälsarkransen
Väl hemkommen från Grekland trädde Martin Lönnebo den första Frälsarkransen. Han använde träpärlor, prövade den, och upptäckte att den fungerade. Han var dock ganska ensam i sin övertygelse. ’De flesta trodde inte alls på den. Många som jag frågade tyckte att det vilade något misstänkt över den, något mystiskt. Att den påminde om något magiskt smycke. Jag försökte förklara att bön är magiskt, men det bet inte,’ säger han och skrattar. Efter viss övertalning lyckades han dock realisera projektet och Frälsarkransen kom ut på marknaden 1996.
I början såldes pärlorna separat och användaren fick själv trä sitt radband. Fortfarande är det många som trär sina egna radband genom att köpa pärlor och tråd i ett kit. Uppenbart är att radbandets enkelhet och pärlornas budskap slagit an. Förutom att den används av många individer, är Frälsarkransen numera ett stående inslag i många församlingar, både i barn, ungdom och vuxengrupper. Det anordnas även retreater kring Frälsarkransen och Martin Lönnebo leder pilgrimsretreater runt pärlornas budskap.
Anden Behöver Tränas
Sedan den första boken kom ut har Martin Lönnebo skrivit en rad böcker kring Frälsarkransen och hur den kan användas. De går under beteckningen andlig träning. Att andlighet måste tränas för att växa är en självklarhet för Martin Lönnebo. ’Kroppen behöver röra sig för att må bra, på samma vis är det med vår andlighet. Man måste utforska den och ge den tid. Man måste prioritera,’ säger han. Framgångarna med Frälsarkransen har inte förändrat Martin Lönnebos vardag närmvärt. Tidigt valde han och hans fru att royalties från boken skulle gå till Individuell Människohjälp (IM) där de inrättat en fond för förståndshandikappade barn instiftad i sonen Jonas namn. Att leva med ett handikappat barn har varit en utmaning, men också lärorikt.
’Mötet med Gud sker inte på det intellektuella planet. Inför Gud är inte orden viktiga, det ligger bortom orden,’ säger han. Frälsarkransen har dock hjälpt Martin Lönnebo i sin egen bön. På olika sätt har han själv genom åren brottats med regelbundenheten och djupet i sin egen bön och meditation. ’Det är inte enkelt för någon. Då får man hitta hjälpmedel. Frälsarkransen har hjälpt mig i koncentrationen. Det är viktigt att man inte flyter ut för mycket.’
Text: Carolina Johansson
Titta på och lyssna till när Martin Lönnebo berättar om hur han skapade Frälsarkransen:
Sköt om dig i vinterkylan!
Varmgo´vinterkramen från mig till dig!
