la dolce vita

Skriv i ditt hjärta att varje dag är årets bästa dag.

Begravning igen

Publicerad 2013-02-15 08:16:00 i

Så var det då begravning igen. Christer sista morbror är död. Nu finns bara hans mamma och  moster kvar på den sidan av släkten. På hans pappas sida finns det ingen. Men morbror Torsten var gammal, nästan 90 år, och man kan nog säga att han dog av sorg efter moster Sigrid, som dog för drygt ett år sedan. Efter det tacklade han av.
I fjol, när Christers morbror Daniel hade dött, var vi på begravningen och träffade morbror Torsten där. Då sa jag till honom:"Men morbror Torsten, vad du har blivit liten. Du måste försöka äta mer även om det är tråkigt att äta ensam."
Då såg han pillemariskt på mig och sa:"Men du verkar ju ha så det räcker så jag kan ju få litet av dig."
Ridå! Humor hade han gubben.
 
När väldigt gamla människor dör så känner man att det var skönast för dem. När ett dödsfall på en yngre människa sker så är man inte förberedd på det och tar det mycket hårdare. Idag blir vi bara den närmaste släkten som samlas efteråt. Alla hans vänner är döda, utom hans systrar. Moster Inga-Lill kommer men Christers mamma är så dement så hon förstår inget av det som hänt. Hon vet inte ens att hon haft en bror. Inte att hon har barn heller. Det är tragiskt men sen så ser verklighet ut. Det är många som har det som vi. Vi känner bara tacksamhet att hon är på ett bra ställe och får bra omvårdnad där. Hon är lycklig i sin lilla värld.
 
Jag hoppas i alla fall att jag inte ska behöva begrava mina barn eller barnbarn. Det måste vara hemskt.
 
 
Det kom en vind och svepte Dig med sig
Nu kommer Du till gröna ängars land
Inte var det oväntat, nej
Moster väntar på Dig på andra sidans strand
Där får Ni tillsammans vandra
Där har Ni för alltid varandra
                            © Lillemor

Kommentarer

Postat av: Signhild Skrivmoster

Publicerad 2013-02-16 09:44:42

När någon så gammal dör så är det "naturligt" och de har fått ha ett långt liv. Ändå kommer ju saknaden att leva kvar.

Vilken fin vers du skrivit. Nu är vi de äldsta i vår släkt. Det känns konstigt ... än är man inte klar med livet. Det är mycket som ska ske i de förhoppningar man bär.

Ha en fin helg! Kram!

Svar: Ja, så är det. Men så beror det ju också på hur nära kontakt man har haft.

Tack för det! :)
Visst känns det litet konstigt. Men jag tröstar mig med att brorsan är äldre. Jag är ju bara "Lillan" jag. Fast man vet aldrig vad livet har i sitt sköte. Man kan leva den ea dagen och vara borta den andra. Fast det är inget som skrämmer mig.
Det vore roligt om man i alla fall få se barnbarnen bli vuxna och veta att det gått bra för dem också.

Ha en trevlig helg ni också! kram ♥♥♥
Stintan

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stintan

Jag tycker om att sticka, virka och sy. Det har jag gjort sedan barnsben. Jag har även broderat mycket förut. Jag har tre vuxna barn och två bonusbarn. Dessutom fyra barnbarn och två bonusbarnbarn. Jag känner mig rik. Sommaren 2010 köpte vi ett hus vid Ångermanälven, ca 3 km uppströms Sandslån, på andra sidan Kramfors-Sollefteå flygplats. Vi har börjat renovera där för vi har bestämt att vi ska flytta dit när maken går i pension. Det kan bli tidigare också. Huset ligger så vackert vid älven. Jag är kyrkvärd här i Robertsfors och jag sjunger i Åkullsjöns Gospelgrupp. Vi har fyra birmakatter: kattmamma och tre söner ur två olika kullar; Stintan, Clintan. Cody och Figge. Vi har också en hund, Elvis, som är en korsning mellan en Shih Tzu och en kinesisk nakenhund. Du kan se honom på första sidan här.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela