|
I går fick vi ge oss hals över huvud till djursjukhuset i Luleå.
Natten mot fredagen blev blev Clintan sjuk och kräktes flera gånger upp brun vätska. Han kräktes också flera gånger under lördagen. Men han är ju en birma så jag tänkte att han kanske försöker få upp någon hårboll som har fastnat.
Han ville inte vara tillsammans med oss utan gick och lade sig under soffan på mitt rum och förflyttade sig sedan och lade sig under ett stort skåp i vardagsrummet. Han ville inte att jag skulle hålla i honom så han fick vara ifred.
Men allteftersom dagen gick och han varken åt eller drack så blev vi ju oroliga och vi beslöt att var han inte bättre på söndag morgon så skulle vi ringa till veterinären.
Inte var han bättre. Snarare tvärtom. Jag såg att han var uttorkad så jag ringde direkt till jouren. Vi fick komma till Ånäset halv 10 på morgonen. Sara, veterinären, vätskade upp honom och han blev röntgad. Då såg hon att han hade något i tarmen som inte borde vara där. Hon kände också något hårt, sa hon.
Det blev omedelbar färd till djursjukhuset i Luleå. När vi kom dit så konstaterade de samma sak så det blev operation. För oss var det bara att lämna honom och resa hemöver. Kändes inget roligt alls.
De ringde vid 19-tiden på kvällen och sa att det hade gått bra. Han hade börjat vakna, men låg med dropp. De hade hittat tråd som klumpat ihop sig i tarmen. Vad han nu hade hittat den??? Men det kan ju ha varit ute också. Jag vet inte. I garnkorgen var det samma ordning som det ska vara så där hade han inte varit i alla fall. Men jag ska för säkerhets skull ställa undan den.
Jag har ringt upp på förmiddagen och han mår bättre idag. Han har fortfarande dropp, har inte druckit något men gått på lådan och kissat. Ska ringa i eftermiddag också.
På onsdag eftermiddag får han komma hem. Så då ska jag fara upp och hämta honom. Gruvar för den långa bilresan, 42 mil, men maken kan inte följa med så det får gå. Vet att jag kommer att vara dålig några dagar efteråt p.g.a. whiplashskadan. Men vad gör man inte?
|
