Självklart skulle vi bjuda min kusin och hennes man på surströmming. Vi hade förberett dem på alla sätt för det finns översatta sajter på nätet. De var väldigt skeptiska men gick med på att de skulle pröva i alla fall. Så här efteråt så tycker jag att vi skulle ha struntat i att förbereda dem. Jag tror att de var avigt inställda redan från början.
Nåväl! Sista fredagen de var hos oss var det jättefint väder och vi hade bjudit hem folk på, vad vi tycker, en av årets höjdpunkter: surströmmingsfest. Det hade inte varit premiär så vi fick nöja oss med förra årets strömmingar.
Vi dukade jättefint utanför uterummet så att det inte skulle lukta så mycket från strömmingen.
När så strömmingsburken öppnades utomhus så höll Kevin på med att klippa gräset. Jag var inne i köket och han kom inspringande, smällde igen dörren och ropade: "Shut the window! It smells awful outside!
Man kunde inte annat än skratta. Han sprang ut och tog Charlotte i hand och så sprang de bort till torkställningen och satte klädnypor i näsan.
Vi sköljde så klart deras strömming ordentligt. Det kan inte ha varit varken lukt eller smak på dem. Vi gjorde en klämma av tunnbröd, potatis, lök, gräddfil och tomater. Men det gick ändå inte ner. Men så klart så hade vi gjort annan mat också så de behövde inte gå hungriga från bordet. De var dock väldigt sällskapliga och ville ha apelsinjuice i snapsen! Men det hade vi inte så de fick dricka den som den var.
*********************************************************************************
Dagen efter for vi upp hit till Robertsfors för de ville ju se hur vi har det här också. På kvällen så hade vi kräftskiva med några vänner och det gick hem, trots att de aldrig ätit kräftor förut.
Till förrätt hade jag gjort en västerbottenspaj och vi åt den tillsammans med gräddfil och löjrom. Smaskens! Jag hade bakat baguetter med vitlökssmör också.
Vi åt i uterummet och det var så mysigt för det blev mörkt och vi tände många lyktor därinne och satte på infravärmen. Det blev en hellyckad kväll.
På söndagen blev vi bjudna på lunch hos några goda vänner vi har här i Robertsfors och sedan for jag, Charlotte och Kevin tillbaka till mon för de skulle åka tillbaka till USA på tisdagen och måste åka ner till Stockholm på måndagen för att hinna med planet som skulle gå tidigt på tisdagens morgon. Maken stannade kvar hemma för han skulle börja jobba på måndagen.
Vad roligt vi hade under den tid de hälsade på oss! Vi saknar dem. Synd att det är så lång emellan oss. Charlotte har inga andra kusiner än mig och min bror. Hon och jag har börjat känna oss som systrar. Nästa gång är det vår tur att åka och hälsa på dem.
Hilma bara älskar Blixten! Vi tycker att det är roligt att flickor också kan leka med bilar. Hennes killkompisar är rätt avundsjuk på henne för vi har köpt flera i den här serien. 
