la dolce vita

Elvis´ eskapader

Publicerad 2011-10-20 12:04:33 i Våra husdjur,

Vi har en underbar liten hund som heter Elvis. Eftersom jag är hemma på dagarna så är han "min" hund. Han är en väldigt lydig hund och beter sig alltid så bra i alla situationer. Han är jättesnäll mot våra fyra birmor och har respekt för dem. Han skäller aldrig när det kommer någon och han sitter snällt och väntar tills de hälsar på honom. I kontakten med barnbarnen så är han mjuk och fin. Han hoppar aldrig på dem och går undan om det blir för stojigt. När jag är ute med honom så kommer han alltid på inkallning. Han klarar bra att vara ensam hemma och pockar aldrig på att få följa med när jag har sagt: "Nu ska matte gå bort ett tag. Du får stanna hemma". Då lägger han sig på mattan eller i soffan i vardagsrummet och följer inte ens med till dörren. Han är ett underbart sällskap både inne och ute och tar mig med på promenader i skog och mark. Med andra ord så är han en toppenhund! Han har allt en hundägare kan önska sig. Man har då aldrig tråkigt om man har en hund.

Nyklippt Elvis

I morse så började han plötsligt att hulka. Han höll till på vardagsrumsmattan, som är en rya. Jag ville ju inte att han skulle kräkas på den så jag släppte ut honom på baksidan. Vi brukar släppa ut honom där så han kan kissa på buskarna. Det kom upp litet kräks och han gick och kissade. So far so good.

När jag så kallade på honom tittade han bara på mig och jag ger mig sjutton på att han skrattade.

<------------- önsketänkande

Där stod jag på altanen i bara nattlinnet och kusten var klar! Klart han visste att jag inte skulle ränna efter honom i bara nattsärken! In det bar bland grannens vinbärsbuskar och där blev det visste en liten skvätt till. Förfärad stod jag där och tittade på genom fönstret på altandörren. Vidare, vidare! Plötsligt fick jag se honom sätta sig på huk. Bevare mig väl!

Nu skulle han bajsa också! Hoppas att inte Maggan såg det! Jag får smyga dit när det har blivit mörkt och ta upp det.
Jag måste nog börja med litet mer dressyr. Eller vad sägs om detta?

När jag såg att han var klar så ropade jag igen. Men icke! Frihetens klocka hade klämtat så det bar iväg litet längre bort, runt hörnet på grannens häck mot gatan. Men det gick bara några sekunder så kom han springandes i full kareta. Öronen flaxade runt huvudet på honom. Han blev nog litet skraj ändå när han var för långt hemifrån. Kanske kom han på att han var olydig.

Ja, vad säger man? Jo, man berömmer honom så klart för att han kom hem och ger honom en godis. Det ska ju vara kul att vara hemma hos matte. Det lönar sig inte att banna. Jag tänkte säga skälla, men det är ju det som hundar gör. Men jag måste revidera min uppfattning nu och säga att han nästan alltid lyder mig.

Elvis blir tvättad av Clintan, en av våra fyra birmor. De två åker i samma bur i bilen.
Tänd ett ljus i höstmörkret!

Ha det nu så bra och en kram till dig!

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
© Lillemor

Kommentarer (9)

Clintan den olycksfågeln

Publicerad 2011-05-17 16:42:25 i Våra husdjur,

Clintan dagen efteråt. Helt återhämtad.

Kan man säga så om en katt? Men det har verkligen hänt en hel del med honom. Jag har skrivit förut om det.

Igår så började han kraxa så. Han kräktes vitt slem och jag antog att det var ett grässtrå som satt fast långt bak i halsen. Det kan bli väldigt olyckligt när det fastnar så för gräset har vassa hullingar som biter sig fast.

Det blev inte mycket sömn för varken honom eller mig. Jag tittade till honom hela natten och klockan 05.40 vaknade jag av att det lät som om han skrek rakt ut. Stackar´n! När klockan var halv 8 så ringde jag till distriktsveterinärernas akuttelefon. Jag ringde till den så jag skulle få komma dit när de öppnar kl. 8. Och visst fick jag det. Det var bara att klä på sig och stoppa katten i buren och åka upp till Ånäset. Det är 28 km dit.

När Sara hade sövt honom honom lätt så kunde hon plocka ut ett 10 cm långt grässtrå med hullingar. Hon sa, att de aldrig kunde ta ut dem själva och att de satt fast i halsen på dem. Det här var andra gången som han satte ett grässtrå i halsen. Han fick en uppvakningsspruta och efter ett tag så kunde vi åka hem igen. Matte blev 568 kr fattigare, men det är det ju värt. Han låg inne i buren mest hela dagen och tog igen sig. De andra katterna och Elvis var dit slickade på honom och tröstade honom. De är för söta de små liven!

På bilden hjälpte Clintan mamma att sköta om ungarna i den andra kullen. Det är Figge som ligger tätt intill honom och som han tvättar medan Freja ligger vid mamma Stintan. Han var så duktig med att hjälpa henne. Nu har Figge kommit tillbaka till oss för han kunde inte vara kvar i sitt förra hem av olika onständigheter. Han kom i oktober 2010 och han trivs så bra hos oss. Han är ett år yngre än Clintan. De är helsyskon; samma pappa, Columbus även kallad Tuben.

Figge på sin favoritplats.

Vi är så glada att vi har våra tre birmor och Elvis. De ger oss så mycket glädje.

Varmgo´kramen till alla tappra!

PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS

Kommentarer (3)

Hundtrimning

Publicerad 2011-05-04 12:01:00 i Våra husdjur,

Vi har köpt ett trimbord. Det kostar 625 kronor att trimma Elvis och jag tycker att det är mycket pengar. Nu fick vi tag på ett på Djurmagazinet inne i Umeå för 890 kronor. Det var halva priset. Jättebra! Han behöver trimmas ganska ofta för att pälsen ska vara fin. Han ska också vara kortklippt runt ögonen och det är hart när omöjligt att göra om man ska göra det på köksbordet. Han slänger med huvudet för han vill ju inte och han gillar inte att man klipper klorna. Det är suveränt med bordet för då trär man in hans huvud i halsbandet som är fastsatt i en ögla som sitter i en stång. Då måste han sitta eller stå stilla.

Elvis på trimbordet

Jag har ju aldrig trimmat förut men vi hade en apparat som vi köpte när vi hade Göthe. Den använde vi aldig då utan gick till en hundfrisör. Nu kom den bra till pass. Fast jag måste säga att vi var båda två duktiga för det tog tid. Han är inte färdigklippt än, men jag ska fortsätta idag på eftermiddagen.

Duktig Elvis. Men nu tar vi en paus och klipper resten senare.

Klorna gick också jättebra att klippa. Han protesterade inte alls. Det blev jag väldigt förvånad över. men han är ju van att vara på klippbordet sedan han varit hos Karin på Djurmagazinet och klippt sig. Man upphör aldrig att förvånas.
Nu är det akterkastellet och skägget kvar att klippa. Men det kommer att gå jättebra.

Varmgo´kramen till alla tappra!

PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS.

Kommentarer (0)

Stackars Clintan

Publicerad 2009-10-12 12:27:26 i Våra husdjur,

I går fick vi ge oss hals över huvud till djursjukhuset i Luleå.

Natten mot fredagen blev blev Clintan sjuk och kräktes flera gånger upp brun vätska. Han kräktes också flera gånger under lördagen. Men han är ju en birma så jag tänkte att han kanske försöker få upp någon hårboll som har fastnat.

Han ville inte vara tillsammans med oss utan gick och lade sig under soffan på mitt rum och förflyttade sig sedan och lade sig under ett stort skåp i vardagsrummet. Han ville inte att jag skulle hålla i honom så han fick vara ifred.

Men allteftersom dagen gick och han varken åt eller drack så blev vi ju oroliga och vi beslöt att var han inte bättre på söndag morgon så skulle vi ringa till veterinären.

Inte var han bättre. Snarare tvärtom. Jag såg att han var uttorkad så jag ringde direkt till jouren. Vi fick komma till Ånäset halv 10 på morgonen. Sara, veterinären, vätskade upp honom och han blev röntgad. Då såg hon att han hade något i tarmen som inte borde vara där. Hon kände också något hårt, sa hon.

Det blev omedelbar färd till djursjukhuset i Luleå. När vi kom dit så konstaterade de samma sak så det blev operation. För oss var det bara att lämna honom och resa hemöver. Kändes inget roligt alls.

De ringde vid 19-tiden på kvällen och sa att det hade gått bra. Han hade börjat vakna, men låg med dropp. De hade hittat tråd som klumpat ihop sig i tarmen. Vad han nu hade hittat den??? Men det kan ju ha varit ute också. Jag vet inte. I garnkorgen var det samma ordning som det ska vara så där hade han inte varit i alla fall. Men jag ska för säkerhets skull ställa undan den.

Jag har ringt upp på förmiddagen och han mår bättre idag. Han har fortfarande dropp, har inte druckit något men gått på lådan och kissat. Ska ringa i eftermiddag också.
På onsdag eftermiddag får han komma hem. Så då ska jag fara upp och hämta honom. Gruvar för den långa bilresan, 42 mil, men maken kan inte följa med så det får gå. Vet att jag kommer att vara dålig några dagar efteråt p.g.a. whiplashskadan. Men vad gör man inte?

Kommentarer (4)

Teamwork

Publicerad 2009-10-06 17:31:40 i Våra husdjur,

Det här med teamwork gäller inte bara människor.
I förrgår hade jag lagt fram frusna kalvkotletter på tining.
De låg på diskbänken i en fryspåse.

Jag satt här vid datorn i mitt rum och surfade när jag plötsligt hörde ett dunsande ljud från köket. Tänkte: "Det är nog Elvis som slänger omkring med sitt ben".
Så jag fortsatte med mitt. Det var tyst en stund men sedan började ett liksom knackande ljud. Så blev det tyst igen en stund. Men efter ett tag började det igen.

Då var jag tvungen att gå dit för att se vad som hände. Och där stod Stintan och Elvis och såg väldigt skamsna och ertappade ut.

Stintan hade så klart hoppat upp på diskbänken och dragit ner påsen och Elvis hade burit iväg med den till vardagsrumsmattan. Sedan hade de båda försökt att få bort plasten för att få sig ett riktigt kalas. De hade tappat ner påsen gång på gång. Därav det knackande ljudet. Dunsen uppstod så klart när Stintan släppte ner påsen på golvet.

Hur roligt det än såg ut så måste jag ju banna dem och säga fy och ta bort påsen. De pep iväg åt var sitt håll.

Clintan var ute och ville i samma veva komma in och han kände att något var i görningen så han klättrade till platån högst upp i klätterställningen. Den går från golv till tak.

Haha.. så de kan de små liven!

Katterna tycker inte om kött som är tillagat, men Elvis fick litet kalvkotlett, sås och potatis. Om han fick skulle han bara äta människomat.

Kommentarer (2)

Dessa fantastiska katter!

Publicerad 2008-11-26 11:59:04 i Våra husdjur,

Katterna hos Silfvers.

Vi har två vackra birmakatter, Stintan och hennes son Clintan.

Stintan är blåmaskad och Clintan är brunmaskad. Han har fått heta Clintan för att han är så cool. Precis som Eastwood.

.
Ömhetsbetygelse

Här är Stintan med sin första kull ungar. Det blev tre stycken, Clintan, Cody och Curly. Visst är de söta!

Ungarna har fått "vällingsvimma"... eller som man säger här uppe: *paltcoma*.

En katt

En katt vill bara vara
och om det inte passar
kan tänkas att den rivs.

En katt vet vad den vill
och aldrig blir den velig.
Men fast den är sin egen
så är den också kelig.

Den gonar sig i solen
eller värmen från en ugn...
Och ljudet när den spinner
kan få en riktigt lugn.

Ja, en katt har nåt att lära
oss som stressar runtomkring
- för den kan slappna av
och göra ingenting.

Legenden

Legenden berättades officiellt första gången för major Russel Gordon.

I Fjärran Östern i det land som kallades Burma finner vi i öster en sjö som ligger i dalen mellan Mont Du Lughbergen.
Khmerfolket byggde under början av 1700-talet flera tempel av dyrkan och trohet till sina gudar. Här fanns templet Lao-Tsun. I templet bodde det en vit katt med gula ögon som kallades Sinh.

Templets överstepräst hette Kittha Mun-Ha. Hans guldskägg hade guden Song-Hio själv flätat. Kittha Mun-Ha hade alltid Sinh vid sin sida när han tillbad den blåögda gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.

Landet invaderats av fienden som nådde ända fram till den heliga ringmuren. På natten samlades templets präster (Kitthas) och gick till gudinnan för att be hennes hjälp och beskydd.
Översteprästen med namnet Kittha Mun-Ha dödades och när hans ande lämnade honom hoppade den vita katten Sinh med ett språng upp på tronen och upp på sin herres huvud som var nedsjunket mot gudinnan.
De församlade prästerna stod förstummade när kattens vita päls ändrade färg till gudinnans gyllene färg. Kattens gula ögon, som Tsun Kyan-Kses guld, och från reflexen av Mun-Has guldskägg blev blå, oändliga och djupa safirer liknande gudinnans ögon. När Sinh sakta vände huvudet mot Södra Porten förvandlades öronen, benen, svans och ansiktet färg som den fruktbara jorden.

Bara tassarna som vidrörde prästens silverhår behöll sin vita färg. Katten vände sig mot templets ingång där man nu kunde höra soldaterna närma sig. Prästerna som inför denna syn fått tecken från gudinnan, samlade mod och slog tillbaka inkräktarna genom att stänga de stora bronsportarna och begav sig ner i de underjordiska gångarna. På så sätt räddade de templet.

Vilket under! Kitthas konstaterade att alla templets katter hade genomgått samma förvandling som Sinh. Det var guldfärgade reflexer i deras snövita pälsar, deras tassar var vitbehandskade och deras topasögon hade förvandlats till safirer.

Men säger legenden - olycka drabbar den som påskyndar slutet för någon av dessa underbara och vördade katter. Han kommer att lida de grymmaste kval ända till dess själen som han oroat har lugnat sig. Så lyder legenden - visst finns det en smula sanning i den eller hur? Hur skulle annars våra katter vara Heliga?

Kommentarer (2)

ELVIS

Publicerad 2008-11-20 12:03:59 i Våra husdjur,

Vi har fått en alldeles ny familjemedlem. Jag ska be att få presentera lille Elvis!
Han är en blandning mellan en Shih Tzu och Kinesisk nakenhund. Hans mamma tjuvparade sig med en av mattes föräldrars Shih Tzun.

(vi vet inte vilken av dem)

+

=

Han är helt bedårande och alldeles underbar!

Trots sin ringa ålder går han jättefin i koppel. Han håller sig vid min sida eller ett par steg bakom. Han kan redan "sitt" och "ligg" och nu håller vi på att träna inkallning för hela slanten. Det är väldigt viktigt. Han måste lära sig att lyda. Men det är inga problem. Han är väldigt intelligent och det har han fått av båda sina föräldrar, som anses som mycket kloka hundar.

Han kommer bra överens med båda våra birmakatter, Stintan och hennes son Clintan. Det är för att det inte är någon jakt i honom.

Alla som träffar honom blir förälskade i honom. Det är inte konstigt.

Vi känner oss lyckligt lottade som fått en sådan fin liten vän i familjen.

Kommentarer (2)