la dolce vita

Jag tycker att det är roligt med heminredning. Fast jag möblerar sällan eller aldrig om. Men ibland åker något i alla fall ut och jag köper något nytt. Det nya jag har köpt den här gången är inte "nytt". Jag tycker om gamla saker också, som bekant.

I våras hade köpmännen här i kommunen Expo och då såg jag ett delbart, runt bord med sex ben som jag blev förtjust i. Vår blomsterhandlare hade gjort ett iordning den ena halvan med blommor och allehanda prydnadssaker. Jag frågade henne hur mycket hon skulle ha för bordet men hon hade inte tänkt på att sälja det.

När vi kom hem från mon efter semestern så skulle jag handla litet snittblommor och då frågade jag henne igen. Hon såg litet fundersam ut och sa, att samma dag så hade en annan kvinna frågat om hon fick köpa det. Hon skulle dock ha betänktetid. Elisabeth, som vår blomsterhandlare heter, trodde inte att jag skulle komma tillbaka för hon hade inte sett till mig på länge. Men jag förklarade att vi varit borta hela sommaren. Nåväl, jag fick köpa bordet. Men hur skulle jag få in det i bilen? Visserligen är det i två delar, men ändå. När jag kom ut med den andra halvan så kom Melker, vår präst. Jag sa: "Du kom som en räddande ängel Melker!" Han hjälpte mig in med den andra delen. Tur att man har en stor bil och är kompis med prällen!



My Toyota is fantastic!

Jag hade tänkt ha bordet i hallen så man ser det när man kommer in till oss. En hall ska vara välkomnande.

Så här blev det. Nu ska vi bara tapetsera om i hallen/köket eftersom de sitter ihop. Tidigare ägare hade satt upp den här gula, randiga tapeten men varken jag eller maken tycker om gult på väggarna.



Hallbyrån med spegeln som stod där förut ska stå i den lilla hallen när vi tapetserat, målat och lagt golvet klart där.  Det är inte långt borta nu för vi kommer inte att fara ner till mon så ofta framöver.

Den andra delen ställde jag i öppningen mellan köket och vardagsrummet.





Det binder ihop den litet romantiska stilen med vardagsrummet.

Var jag ska ha de här borden när vi flyttar till Mon har jag inte funderat ut än. Det är ju litet mindre där än här hemma. Jag kan säkert finna en plats till en del i alla fall. När vi är klara med utbyggnaden där nere är det ju inga problem.

Tänd ett ljus i höstmörkret!

Ha det bra nu och en stor kram från mig!  

"I ett soligt sinne är det alltid sommar"
 © Lillemor

Vi hade ett glasbord i vardagsrummet.  Alla tycker att det är jättevackert och det tycker jag också. Det är av marmor och väldigt speciellt. Det ser ut som en ostbit som har skidbacke och längst ner i skidbacken är det en rulle av marmor med tre bruna band. Marmorn är beige med bruna inslag. Mycket vackert. Det är väldigt tungt. Skivan är av tjockt klarglas med fasade kanter.  

Men fy, vad jag har fått aversioner mot det den senaste tiden! Nu ljuger jag. De senaste tre åren sedan vi flyttade till det här huset. Jag har haft det i 15 år och putsat och putsat. Nu är jag less på det! Där vi bor nu lyser västersolen in på eftermiddagen och gissa om dammet syns. Vi har ju fyra djur: Elvis, vår hund samt Stintan, Clintan och Figge som är birmakatter. Alla är långhåriga. Du kan ju tänka själv hur det blir.

Jag pratade med min man om det och sa att jag ville ha ett gammalt 40-tals bord istället. Jag hade sett på Blocket att det fanns ett jättevackert i Piteå. I Piteå! Där hade jag ju varit dagen innan och köpt en gräsklippare. Han släppte det han hade för händerna och vi for. Det är två timmars enkel körning. Han är allt bra go´ min gubbe. Vi var inte hemma förrän halv tolv på natten. Och se, då hittade vi vår navkapsel som vi tappade i vintras. Ibland har man tur.

Men jag fick mitt bord. Det blev jättefint i vårt vardagsrum. Det passar så bra till soffgruppen.



Voilá!
Men du kan se avtrycken av "ostbiten". Under den var mattan vit. *skrattar*. Så är det att ha hund. Vi tog ut mattan och blandade hälften såpa och hälften YES i behållaren och tvättade den med högtrycken. Nu hänger den ute i pensionärskuvösen så den kan torka. Mattan blev som ny; vit och fin.

Jag tvättade mormors vackra broderade duk på spisen och lade den på. Det blev så fint. Jag vågar inte tvätta den i tvättmaskinen. Man ska vara rädd om gamla, vackra klenoder!



Jag blev så inspirerad så jag tvättade dukarna och volangsitsarna till vår vackra matgrupp som vi också har i vardagsrummet. Först ligger det en vit duk och sedan en tunn gardin som jag gjort knut på och längst upp en mindre knypplad duk som min farmor gjort. En silverkanna med tulpaner, ett silverfat samt gamla ljusstakar blir pricken över i.
Tavlan i bakgrunden broderade min mamma 1939 och gav till min pappa i förlovningspresent. Vad roligt det är ha sånt kvar.



Jag lade en av mammas dukar på chiffonjén. Den är broderade med engelska hål och är också väldigt vacker. Den mindre maken till den lade jag under syskrinet i köket. Det skrinet har jag fått av pappas moster Annie och det betyder också mycket för mig. Det är från 1724, en riktig raritet.



Jag hade beställt en låda till köksbänken. Den kom i rättan tid, tycker jag för nu ät det ordning och reda där också.

Mitt glasbord står nu skyddat uppe på vinden för jag vet inte om jag ska sälja det. Man får ju för litet pengar för ett begagnat bord. Det får vara där uppe tills vidare.




Varmgo´kramen till alla tappra! 
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS

Vi har en pensionärskuvös. Det är skönt att sitta den på kvällarna. Om det blir litet kallt så är det ingen fara för vi har infravärme där och en liten bordskamin som drivs med etanol. Sedan tänder man ju alltid värmeljus. Det är ju så mysigt.

I lördags skulle vi ha främmade på grillparty så jag ägnade en del av fredagen och lördagen till att städa i den.

Jag skickade Christer till Åhléns för att köpa en ny duk. Den gamla får vara ute på altanen.



Så här ser tyget ut. Det blev fint där inne.



Christers mormors gamla kommod, som har en speciell historia i vår kärlekssaga.



Själv for jag till Ljuva hem här i Robertsfors och köpte den här uppsättningen.



Christers mammas morbror Willes ulltavla. Han var stjärnfotograf och fotade alla kända svenskar och bodde även under många år i USA där han bl. a. fotade Greta Garbo, Frank Sinatra m.fl. Kul att ha ett minne av honom!



Träpersienner mot väster för solens skull.



Så var det då färdigt där inne. Mormorsgardinerna uppe, pelargonierna i fönstren och min korsstygnsbroderade bonad på väggen.



Den gamla duken får duga ute på altanen.



Flaggan i topp. Grillen är tänd. Nu får de komma!


Varmgo´kramen till alla tappra! 
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS