la dolce vita

Salle

Christers yngste son Salomon fyllde 30 år på långfredagen. Han fick pengar av oss. Då kan han använda dem som han vill och inte vara bunden att köpa i vissa affärer som man lätt blir när man får ett presentkort. Dessutom så har de ju det mesta så det var svårt att hitta på en present bara så där när han inte hade önskat något särskilt. Men har ju oika smak också så det vore ju ingen höjdare om han skulle vilja byta. Därför fick det bli så här.

Av sin familj fick han en tatuering.


Hilma och Molly är förevigade på pappas arm

Det var väldigt många som kom, hela tjocka släkten och några till. Tur att de har stort hus!
Det är trevligt att komma tillsammans så där för då får man träffa människor man inte möter så ofta.

Samuel, Christers äldste son hade kommit hem från Stockholm. Dagen innan, på Skärtorsdagen så mötte vi upp inne i Umeå och gick till TC (Teatercaféet) för att äta lunch. Det kändes bra att få träffa honom bara vi. På kalaset hade vi ingen chans att sitta ner och prata med bara honom. Eftersom han bor i Stockholm nu efter sin Londonvistelse så ville alla prata med honom och höra hur han hade det.
 
Pojkarnas mamma Lena hade gjort underbara smårgåstårtor. Hon är oslagbar på det! Goda bullar, småkakor och en härlig kladdkaka med vispgrädde fick vi efteråt.

Vi stannade i nästan 3 timmar och sedan åkte vi hem till Robertsfors för att packa in resten i bilen och hämta katterna och Elvis. Därefter bar det av ner till Mon, vårt kära ställer nere vid Ångermanälven.

http://angermanalvens.blogg .se

Varmgo´kramen till alla tappra!