Hon är fantastisk!
Nu var det länge sedan jag skrev i den här bloggen så det är hög tid.
Vi har varit och sett 
här på Folkets Hus i Robertsfors. Vilken underbar människa hon är! Hon bjöd på sig själv hela tiden.
Maria Lundqvist har valt vaudevillen som inramning åt Blottad, hennes första egna show. Det är en fransk föreställningsform från slutet av 1800-talet, jämförbar med en revy men med ett spretigare och yvigare innehåll. Det är en form som passar den mångsidiga Maria Lundqvist och ger henne en möjlighet att dra sina nummer långt ut i det absurda.
Med start i en burlesk striptease radas personliga blottlägganden upp till beskådan. Somligt djupt personligt, anar man, annat av mer allmän karaktär. Fysiska, ibland lätt äckliga tokerier i Mr Bean-stil går över i allvarliga monologer och vidare till sångnummer. Skådespelerskan Maria Lundqvist övergår till privatpersonen. Kläder och peruker byts ständigt på scenen och hennes påklädare finns tillstädes.
Att hon hittat ett helt eget uttryck och tonläge märker man redan från början. Det är nervigt, självupptaget, motsägelsefullt på gott och ont. Mitt uppe i det roliga kommer något allvarligt så man sätter skrattet i halsen och några gånger kände jag att tårarna pockade på.
Det är oväntat, roligt och absurt och man tröttnar inte. När hon, som den folkkära karaktären Sally, tar upp några ur publiken tjuter hela salongen av skratt.
Det finns mycket fint att lyfta fram. Maria Lundqvists närvaro, auktoritet och förmåga att ta in publiken inte minst. Men även det skickliga integrerandet av den jazziga och lite Kurt Weill-klingande musiken, utmärkt framfört av en grupp under ledning av Sami Al Fakir. Samtidigt är det tydligt att det privata och det allmänna, det humoristiska och allvarliga skaver mot varandra. Likaså formen – det är en vaudeville men gör samtidigt anspråk på att ha ett personligt fokus. Det tycker jag kan kombineras i en föreställning i tiden. 
Tack Maria med orkester! 
