Mitt vackra glasbord - en saga blott
Vi hade ett glasbord i vardagsrummet. Alla tycker att det är jättevackert och det tycker jag också. Det är av marmor och väldigt speciellt. Det ser ut som en ostbit som har skidbacke och längst ner i skidbacken är det en rulle av marmor med tre bruna band. Marmorn är beige med bruna inslag. Mycket vackert. Det är väldigt tungt. Skivan är av tjockt klarglas med fasade kanter.
Men fy, vad jag har fått aversioner mot det den senaste tiden! Nu ljuger jag. De senaste tre åren sedan vi flyttade till det här huset. Jag har haft det i 15 år och putsat och putsat. Nu är jag less på det! Där vi bor nu lyser västersolen in på eftermiddagen och gissa om dammet syns. Vi har ju fyra djur: Elvis, vår hund samt Stintan, Clintan och Figge som är birmakatter. Alla är långhåriga. Du kan ju tänka själv hur det blir.
Jag pratade med min man om det och sa att jag ville ha ett gammalt 40-tals bord istället. Jag hade sett på Blocket att det fanns ett jättevackert i Piteå. I Piteå! Där hade jag ju varit dagen innan och köpt en gräsklippare. Han släppte det han hade för händerna och vi for. Det är två timmars enkel körning. Han är allt bra go´ min gubbe. Vi var inte hemma förrän halv tolv på natten. Och se, då hittade vi vår navkapsel som vi tappade i vintras. Ibland har man tur.
Men jag fick mitt bord. Det blev jättefint i vårt vardagsrum. Det passar så bra till soffgruppen.
Voilá!
Men du kan se avtrycken av "ostbiten". Under den var mattan vit. *skrattar*. Så är det att ha hund. Vi tog ut mattan och blandade hälften såpa och hälften YES i behållaren och tvättade den med högtrycken. Nu hänger den ute i pensionärskuvösen så den kan torka. Mattan blev som ny; vit och fin.
Jag tvättade mormors vackra broderade duk på spisen och lade den på. Det blev så fint. Jag vågar inte tvätta den i tvättmaskinen. Man ska vara rädd om gamla, vackra klenoder!
Jag blev så inspirerad så jag tvättade dukarna och volangsitsarna till vår vackra matgrupp som vi också har i vardagsrummet. Först ligger det en vit duk och sedan en tunn gardin som jag gjort knut på och längst upp en mindre knypplad duk som min farmor gjort. En silverkanna med tulpaner, ett silverfat samt gamla ljusstakar blir pricken över i.
Tavlan i bakgrunden broderade min mamma 1939 och gav till min pappa i förlovningspresent. Vad roligt det är ha sånt kvar.
Jag lade en av mammas dukar på chiffonjén. Den är broderade med engelska hål och är också väldigt vacker. Den mindre maken till den lade jag under syskrinet i köket. Det skrinet har jag fått av pappas moster Annie och det betyder också mycket för mig. Det är från 1724, en riktig raritet.
Jag hade beställt en låda till köksbänken. Den kom i rättan tid, tycker jag för nu ät det ordning och reda där också.
Mitt glasbord står nu skyddat uppe på vinden för jag vet inte om jag ska sälja det. Man får ju för litet pengar för ett begagnat bord. Det får vara där uppe tills vidare.
Varmgo´kramen till alla tappra!
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS
Men fy, vad jag har fått aversioner mot det den senaste tiden! Nu ljuger jag. De senaste tre åren sedan vi flyttade till det här huset. Jag har haft det i 15 år och putsat och putsat. Nu är jag less på det! Där vi bor nu lyser västersolen in på eftermiddagen och gissa om dammet syns. Vi har ju fyra djur: Elvis, vår hund samt Stintan, Clintan och Figge som är birmakatter. Alla är långhåriga. Du kan ju tänka själv hur det blir.
Jag pratade med min man om det och sa att jag ville ha ett gammalt 40-tals bord istället. Jag hade sett på Blocket att det fanns ett jättevackert i Piteå. I Piteå! Där hade jag ju varit dagen innan och köpt en gräsklippare. Han släppte det han hade för händerna och vi for. Det är två timmars enkel körning. Han är allt bra go´ min gubbe. Vi var inte hemma förrän halv tolv på natten. Och se, då hittade vi vår navkapsel som vi tappade i vintras. Ibland har man tur.
Men jag fick mitt bord. Det blev jättefint i vårt vardagsrum. Det passar så bra till soffgruppen.
Voilá!
Men du kan se avtrycken av "ostbiten". Under den var mattan vit. *skrattar*. Så är det att ha hund. Vi tog ut mattan och blandade hälften såpa och hälften YES i behållaren och tvättade den med högtrycken. Nu hänger den ute i pensionärskuvösen så den kan torka. Mattan blev som ny; vit och fin.
Jag tvättade mormors vackra broderade duk på spisen och lade den på. Det blev så fint. Jag vågar inte tvätta den i tvättmaskinen. Man ska vara rädd om gamla, vackra klenoder!
Jag blev så inspirerad så jag tvättade dukarna och volangsitsarna till vår vackra matgrupp som vi också har i vardagsrummet. Först ligger det en vit duk och sedan en tunn gardin som jag gjort knut på och längst upp en mindre knypplad duk som min farmor gjort. En silverkanna med tulpaner, ett silverfat samt gamla ljusstakar blir pricken över i.
Tavlan i bakgrunden broderade min mamma 1939 och gav till min pappa i förlovningspresent. Vad roligt det är ha sånt kvar.
Jag lade en av mammas dukar på chiffonjén. Den är broderade med engelska hål och är också väldigt vacker. Den mindre maken till den lade jag under syskrinet i köket. Det skrinet har jag fått av pappas moster Annie och det betyder också mycket för mig. Det är från 1724, en riktig raritet.
Jag hade beställt en låda till köksbänken. Den kom i rättan tid, tycker jag för nu ät det ordning och reda där också.
Mitt glasbord står nu skyddat uppe på vinden för jag vet inte om jag ska sälja det. Man får ju för litet pengar för ett begagnat bord. Det får vara där uppe tills vidare.
Varmgo´kramen till alla tappra!
PS. Skriv gärna några rader i bloggen! Då blir jag glad. DS
