Vi fortsätter med att visa Höga Kusten
På onsdagen så började vi vår resa i Höga Kusten med att besöka Bönhamn.
Bönhamn är ett gammalt fiskeläger från 1600-talet. Man tror det var fiskare från Gävle som var de som byggde de första husen på platsen. Idag finns inga yrkesfiskare i byn men kvar finns dom tätt ihopträngda sjöbodarna med sina vakande kokhus en bit bakom. Ett och annat siknät hänger på dom gamla patinerade gistgårdarna medans den lugna och trevliga atmosfären rofullt omsveper detta fiskeläger. Idag är detta ett populärt utflyktsmål för alla fritidsbåtar och man kan även besöka Bönhamn med bil.
I Bönhamn finner du havet som gränsar mot en dramatisk kustlinje med berg och vacker natur, det finns vandringsleder som du kan följa för att njuta av detta på ett bekvämt sätt. Du finner även ett café och en liten butik i hamnen som du kan strosa runt bland.
Det som en gång var Arnes Sjöbod.
Där tillbringade jag min barndoms somrar. Det är underbart vackert där ute. Tyvärr så har de slagit igen Arnes Sjöbod, som var en restaurang med god mat. Men det finns ett café där i alla fall.
Farfarsfar fick ge namn åt den nya kaféet.
Att våga ta chansen.
Bakom disken på Söderbloms Café i Bönhamn hittar vi syskonen Peeter Puusepp och Marika Kontturi. Effektivt och snabbt serverar de kundernas beställningar, allt från en enkel kopp kaffe till en lyxig räkmacka. Man skulle kunna tro, att de aldrig gjort annat. Men det stämmer inte – de är nybörjare, i ordets fulla bemärkelse. De har börjat med detta i sommar.
Marika jobbade länge på Ericsson men sadlade om och är nu högstadielärare i matte, NO och teknik och Peeter har bland annat arbetat på lantmäteriet, på OK Q8 och inom transport. Men nu provar de alltså på något helt nytt. De har startat eget, ett sommarkafé.
På frågan hur de hamnat just i Bönhamn, svarar Peeter: ”Hamnföreningen letade efter ny arrendator till f d ”Hilmas” och vi kände direkt att det kunde vara något för oss. Vi har ju båda starka band till Bönhamn. Marika och jag är barnbarnsbarn till Axel Söderblom, som var fyrmästare på Högbonden. Därav namnet : ”Söderbloms Café”. Vår mamma ärvde huset på fastlandet i Bönhamn. Här har vi varit alla somrar sen vi var små. Trots att vi bott i Gävle i många år har vi båda två alltid längtat tillbaka hit. Så vi tog chansen - och sökte arrendet.”
Och nu är de tillbaka med besked. Marika är särbo med en genuin Bönhamnsbo och Peeter har nyss köpt hus i Bönhamn och blir bofast året om.
Tillsammans med personalen har de jobbat hårt för att få allt på plats i tid för sommarsäsongen. Det behövdes nya inventarier, maskiner, råvaror, maträtter och recept. Men allt gick bra och det nya kaféet kunde invigas strax före midsommar. Lokalen pryds av foton från forna tiders fiske och surströmmingstillverkning – “Bönhamns mildsaltade” var ju berömd! På menyn lyser dock surströmmingen med sin frånvaro. ”Där går nog gränsen”, säger Peeter. ”Vi kan ju inte skrämma bort turisterna”!
Jag tycker att det är jätteroligt att de har etablerat sig där. Ute på bryggan åt vi den största räckmacka jag sett och drack kaffe. Det var jättegott! Jag köpte en bok som Peters mamma skrivit om Bönhamn. Jag kommer ihåg henne men hon var betydligt äldre än jag så vi lekte aldrig tillsammans.
Sedan bar det vidare till Mannaminne. Det ligger i Häggvik.
Anders och Barbro Åbergs livsverk, Mannaminne, började byggas 1980 och då var tanken ett litet café med ett utställningsrum.
Idag består Mannaminne av över 50 byggnader med allt från Jordbruksmuseum till spårvagnar. Byggnaderna är hitflyttade från när och fjärran, från bl a Ungern, Estland, Norge. Det är helt fantastiskt att gå omkring där.
Stavkyrkan från Norge.
En liten kyss fick vi allt med.
Man kan gå där i timmar, men vi skulle fara till Carola i Häggnor för hon skulle bjuda på middag.
Tack för en underbar middag!
Bönhamn är ett gammalt fiskeläger från 1600-talet. Man tror det var fiskare från Gävle som var de som byggde de första husen på platsen. Idag finns inga yrkesfiskare i byn men kvar finns dom tätt ihopträngda sjöbodarna med sina vakande kokhus en bit bakom. Ett och annat siknät hänger på dom gamla patinerade gistgårdarna medans den lugna och trevliga atmosfären rofullt omsveper detta fiskeläger. Idag är detta ett populärt utflyktsmål för alla fritidsbåtar och man kan även besöka Bönhamn med bil.
I Bönhamn finner du havet som gränsar mot en dramatisk kustlinje med berg och vacker natur, det finns vandringsleder som du kan följa för att njuta av detta på ett bekvämt sätt. Du finner även ett café och en liten butik i hamnen som du kan strosa runt bland.
Det som en gång var Arnes Sjöbod.
Där tillbringade jag min barndoms somrar. Det är underbart vackert där ute. Tyvärr så har de slagit igen Arnes Sjöbod, som var en restaurang med god mat. Men det finns ett café där i alla fall.
Farfarsfar fick ge namn åt den nya kaféet.
Att våga ta chansen.
Bakom disken på Söderbloms Café i Bönhamn hittar vi syskonen Peeter Puusepp och Marika Kontturi. Effektivt och snabbt serverar de kundernas beställningar, allt från en enkel kopp kaffe till en lyxig räkmacka. Man skulle kunna tro, att de aldrig gjort annat. Men det stämmer inte – de är nybörjare, i ordets fulla bemärkelse. De har börjat med detta i sommar.
Marika jobbade länge på Ericsson men sadlade om och är nu högstadielärare i matte, NO och teknik och Peeter har bland annat arbetat på lantmäteriet, på OK Q8 och inom transport. Men nu provar de alltså på något helt nytt. De har startat eget, ett sommarkafé.
På frågan hur de hamnat just i Bönhamn, svarar Peeter: ”Hamnföreningen letade efter ny arrendator till f d ”Hilmas” och vi kände direkt att det kunde vara något för oss. Vi har ju båda starka band till Bönhamn. Marika och jag är barnbarnsbarn till Axel Söderblom, som var fyrmästare på Högbonden. Därav namnet : ”Söderbloms Café”. Vår mamma ärvde huset på fastlandet i Bönhamn. Här har vi varit alla somrar sen vi var små. Trots att vi bott i Gävle i många år har vi båda två alltid längtat tillbaka hit. Så vi tog chansen - och sökte arrendet.”
Och nu är de tillbaka med besked. Marika är särbo med en genuin Bönhamnsbo och Peeter har nyss köpt hus i Bönhamn och blir bofast året om.
Tillsammans med personalen har de jobbat hårt för att få allt på plats i tid för sommarsäsongen. Det behövdes nya inventarier, maskiner, råvaror, maträtter och recept. Men allt gick bra och det nya kaféet kunde invigas strax före midsommar. Lokalen pryds av foton från forna tiders fiske och surströmmingstillverkning – “Bönhamns mildsaltade” var ju berömd! På menyn lyser dock surströmmingen med sin frånvaro. ”Där går nog gränsen”, säger Peeter. ”Vi kan ju inte skrämma bort turisterna”!
Jag tycker att det är jätteroligt att de har etablerat sig där. Ute på bryggan åt vi den största räckmacka jag sett och drack kaffe. Det var jättegott! Jag köpte en bok som Peters mamma skrivit om Bönhamn. Jag kommer ihåg henne men hon var betydligt äldre än jag så vi lekte aldrig tillsammans.
Sedan bar det vidare till Mannaminne. Det ligger i Häggvik.
Anders och Barbro Åbergs livsverk, Mannaminne, började byggas 1980 och då var tanken ett litet café med ett utställningsrum.
Idag består Mannaminne av över 50 byggnader med allt från Jordbruksmuseum till spårvagnar. Byggnaderna är hitflyttade från när och fjärran, från bl a Ungern, Estland, Norge. Det är helt fantastiskt att gå omkring där.
Stavkyrkan från Norge.
En liten kyss fick vi allt med.
Man kan gå där i timmar, men vi skulle fara till Carola i Häggnor för hon skulle bjuda på middag.
Tack för en underbar middag!
