Mer änglar
| Amie Stålkrantz, keramiker född den 9 april 1930, dotter till förrådsförvaltare Uno Stålkrantz och Jenny Litz. Amie är utbildad vid Konstfack i Stockholm 1948-52, därefter anställd vid Älvsjö Keramik och hos Knut Brinck Keramik. 1959 får hon en förfrågan av Lennart Sjöberg, grundaren av Gamla Linköping, om att flytta till Linköping och där starta en keramikverkstad. Eftersom Amies make redan bor i Linköping är valet inte svårt. Samma år öppnar hon en verkstad i Anderska gården och där tillverkar hon drejat prydnads- och nyttogods, djurfigurer, änglar och väggreliefer. |
|
|
2006 börjar Anders Wång arbeta i hennes verkstad och
när hon väl bestämmer sig för att lämna Gamla Linköping och den Anderska Gården, överlämnar hon lokalerna till Wång. Från 2007 arbetar Amie i sin Ateljé hemma i Landeryd och där ägnar hon sig åt stora verk anpassade för utställningar. Amie signerar sitt gods med hela namnet eller bara "Amie".  Änglarna har flugit färdigt
Från Corren 2007-12-31
Änglar och katter har följt Amie Stålkrantz som keramiska kännemärken genom åren. Änglarna kom till mer av en slump inför hennes allra första julmarknad i Gamla Linköping. - Det var december och "Änglar finns dom?" var i ropet, så jag spände upp blått tyg i den tomma lokalen och hängde upp massor av änglar. Jag har gjort dem periodvis genom åren - men nu har de nog flugit färdigt. Det är farligt att fastna i för mycket turistprylar på en sådan här plats. Till viss del har jag nog gjort det. Vilka är de viktigaste egenskaperna för en keramiker? - Man ska ha bra fantasi och vara ordentligt skolad, både för formgivningens skull och för att kunna hantera glasyrer. När jag drejat småsaker har jag funderat ut hur jag skall gå till väga med de större sakerna. Större utsmyckningar
Det hon är mest nöjd med är uppdragen för en skola i Helsingborg, ett köpcentrum i Tranås och Lundbergskvarteren i Norrtull i Norrköping. Allt har inte handlat om lera. Ända sedan hon var barn har hon samlat på sig tyger för att sy kläder, men hon har också använt textilier till konstverk, som i "Dimman lättar" på Norrköpings flygplats. Tillsammans med kollegan Lasse Frisk i Ödeshög formger hon Hagdahlsservisen, som hittills tillverkats av Rörstrand i Lidköping. Det fortsätter hon med. - Men nu kommer den att göras i södra Ungern. Det är tragiskt att det inte ska gå att tillverka en sådan porslinsservis i Sverige längre. Satsa på det unika
Gamla Linköping står inför en del förändringar och visst har Amie Stålkrantz synpunkter på områdets framtid. - Min önskan är att det ska gå att få hit bra hantverkare av god klass som har något personligt och unikt att erbjuda som görs här och inte går att hitta någon annanstans. Då kommer också publiken. Kan man köpa det som finns här på andra håll i stan har folk ingen anledning att ta sig hit. Hon menade allvar
- Och museerna borde vara mer öppna, nu är det främst hantverkarna som håller området levande. När det händer saker i Gamla Linköping är det liv och rörelse. Däremellan är det dött - men det går att utveckla så att det här inte bara blir ett sommarområde. Att Amie Stålkrantz slutar betyder inte att Gamla Linköping blir utan en keramiker. För ett år sedan sökte Anders Wång från Ulrika upp henne för att höra om han fick jobba i hennes verkstad. - Nej, men du kan få ta över verksamheten, blev hennes svar. Efter två veckor kom han tillbaka och frågade om hon menade allvar. Och på den vägen är det.  Själv tycker jag att mina tjockänglar är finare än de här vita.
Ha en underbar dag!
Kram från ett snöigt Robertsfors
|
