Räkfrossa
I fjol så sa några grannar till oss att vi skulle träffas för en riktig "räkfrossa". Tiden gick och vi såg inte till några räkor. Och man vill ju inte precis påminna. Vi åt annat tillsammans, men inte räkor.
För ett tag sedan kom grannfrun in och frågade om vi skulle vara hemma under helgen. Tyvärr skulle vi inte det för vi skulle fara ner till Mon. Helgen därpå skulle hennes man jaga älg så då passade det inte heller. Men vi enades om att vi skulle komma dit helgen efter jakten. Jag erbjöd mig att vi skulle ta med oss vin till skaldjuren för det skulle inte bara bli räkor fick jag veta. Och inte fick jag ta med mig något. Men vin gick bra.
Så tog vi då vår Elvis och tågade iväg tvärs over gatan. De har en dvärgschnautzer som heter Gorm. Han kan vara rätt jobbig för han hoppar när man kommer. Men en annan har ju sett mycket på Ceasar Milan så han har äntligen fått respekt för mig så han vågar inte hoppa på oss. Elvis har också satt honom på plats. Elvis är 4½ år och Gorm bara 2½ år så där råder rangordningen. Det är fantastiskt vad djur vet intuitivt. Det är så klart nedärvt.
Åh, vilken trevlig överraskning det var att komma dit! Bordet var dukat med allehanda gott. Först så fick vi musslor kokade i vitt vin och grädde. Jättegott! Maken hade aldrig ätit musslor förut och han hade inte föreställt sig att det skulle vara så gott.
Vid varje tallrik fanns också nybakat bröd och en halv krabba.
Åh, smasken!
Sedan kom kräftorna fram. Fantastiskt!
Tror du att vi var särskilt hungriga när räkorna skulle sättas fram? Nej, det var vi inte.
Men när vi hade suttit och pratat länge och väl så kom i alla fall räkorna på bordet.
Och hur konstigt det än låter så slank de också ner. När vi tittade på klockan så hade vi suttit och ätit i fyra timmar. Otroligt! Trevligt hade vi också. Vi gick hem halv ett på natten och vi var glada att vi hade nära hem. Men av räkfrossan blev det istället skaldjursfrossa.
Tack, kära grannar för en underbar kväll i goda vänners lag!
Sköt om dig i vintermörkret!
