la dolce vita

Så var det då begravning igen. Christer sista morbror är död. Nu finns bara hans mamma och  moster kvar på den sidan av släkten. På hans pappas sida finns det ingen. Men morbror Torsten var gammal, nästan 90 år, och man kan nog säga att han dog av sorg efter moster Sigrid, som dog för drygt ett år sedan. Efter det tacklade han av.

I fjol, när Christers morbror Daniel hade dött, var vi på begravningen och träffade morbror Torsten där. Då sa jag till honom:"Men morbror Torsten, vad du har blivit liten. Du måste försöka äta mer även om det är tråkigt att äta ensam."

Då såg han pillemariskt på mig och sa:"Men du verkar ju ha så det räcker så jag kan ju få litet av dig."

Ridå! Humor hade han gubben.

 

När väldigt gamla människor dör så känner man att det var skönast för dem. När ett dödsfall på en yngre människa sker så är man inte förberedd på det och tar det mycket hårdare. Idag blir vi bara den närmaste släkten som samlas efteråt. Alla hans vänner är döda, utom hans systrar. Moster Inga-Lill kommer men Christers mamma är så dement så hon förstår inget av det som hänt. Hon vet inte ens att hon haft en bror. Inte att hon har barn heller. Det är tragiskt men sen så ser verklighet ut. Det är många som har det som vi. Vi känner bara tacksamhet att hon är på ett bra ställe och får bra omvårdnad där. Hon är lycklig i sin lilla värld.

 

Jag hoppas i alla fall att jag inte ska behöva begrava mina barn eller barnbarn. Det måste vara hemskt.

 

                            © Lillemor